Ett parti som kallar till sig mätföretag för att de ska förklara varför siffrorna inte behagade partiet ägnar sig inte åt metodkritik. Varje sådant tendens från politiska partier, även svenska, försöker disciplinera en fri marknad och oberoende forskning. Den taktiken används i Peking, Moskva och Washington. Där den nått framgång. Det mest nedslående är idag att två svenska mätinstitut nu ställer upp och underordnar sig de politiska kraven.

Moderaterna har gjort ett bra val. Partiet gick framåt, fick 19,9 procent och slog varenda prognos. Det borde ha varit en kväll för självförtroende. I stället har partiledningen valt att ägna efterspelet åt att jaga dem som räknade fel.

Moderaternas biträdande partisekreterare Martin Borgs meddelade i anslutning till att valresultatet blev klart att partiet ska kalla till sig företrädare för alla opinionsinstitut så att de går till botten med varför dessa enligt honom tre val i rad kraftigt underskattat Moderaterna. Motiveringen är att mediernas rapportering bygger på mätningarna och att tal om moderat kräftgång påverkade mediebilden när partiet i själva verket hade medvind. 

Moderaterna, ett politiskt parti som i andra sammanhang betonar yttrande- och tryckfrihet samt fri forskning anser att privata företag har skadat partiets valresultat och kräver nu att de som de anser vara ansvariga infinner sig och redovisar. Det är inte ett forskningsseminarium. Det är ett förhör med partiet i dubbla roller. Som både åklagare och domare.

Borgs partikamrat justitieminister Gunnar Strömmers försäkring om armlängds avstånd till alla försök till censur inför Publicistklubben strax innan valet visar sig ha haft en kort livslängd. Den är idag pulvriserad. Och så även Strömmers tidigare trovärdighet.

Känns det igen?

Det gör det, för den som har följt amerikansk politik de senaste åren. USA:s president Donald Trump har gjort det till en metod att angripa den som levererar obekväma siffror. När Des Moines Register och opinionsmätaren Ann Selzer publicerade en Iowamätning som inte föll honom i smaken stämde han både tidningen och Selzer. När arbetsmarknadsstatistiken blev för dålig sommaren 2025 avskedade han chefen för den federala statistikmyndigheten och påstod att siffrorna var manipulerade. Mätningar som visar svagt stöd har han avfärdat som falska och ifrågasatt om de borde utredas.

Mönstret är alltid detsamma. Siffran är inte fel för att metoden är fel utan för att resultatet är fel. Den som mäter blir en motståndare. Och målet är inte att få bättre statistik utan att få mätarna att tänka sig för två gånger nästa gång.

Moderaterna har inte stämt någon, inte avskedat någon och har för närvarande inga myndigheter att genomföra utrensningar i. Men logiken är densamma, och det är logiken som är farlig. 

När ett regeringsbärande parti börjar behandla självständiga och oberoende mätföretag som ansvariga inför partiet har något förskjutits i den svenska politiska kulturen. Moderaternas eget resonemang är talande. Problemet är inte i första hand att mätningarna var felaktiga, utan att de gav medierna en berättelse som partiet inte tyckte om. Det är ordagrant så Trump talar om ”fake polls”.

Frågan är legitim – Formen är det inte

För tydlighetens skull skall sägas att mätningarna missade, och vissa missade stort i de fall som framför allt Martin Borgs tolkade mätningarna som en prognos för valresultatet. Den sista fältperioden (mätperioden) avslutades torsdagen innan valet. Då hade fortfarande, enligt valforskare, inte 10 procent av väljarna bestämt sig.

Samtliga fyra stora institut underskattade i alla fall Moderaterna och värst var SVT/ Verian som mätte partiet till 15,8 procent, 4,1 enheter under utfallet. Den intressanta frågan inte är om instituten missade, utan varför de ser ut att ha missat tillsammans. Den frågan förtjänar ett svar.

Men svaret ska ges offentligt, i metodredovisningar, i dialog med valforskare, i granskande journalistik och i instituten egna utvärderingar samt inte minst tillgängliga för alla. Svaret ska inte ges bakom stängda dörrar till ett enskilt parti som har ett direkt egenintresse för sin egen bildsättning av hur nästa mätning ser ut. 

Ett institut som redovisar sina felkällor för Moderaterna i ett möte de är kallade eller beordrade till men inte för Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna eller allmänheten har redan förlorat det enda det har att sälja. Sitt oberoende.

De som viker sig

Novus ordförande Torbjörn Sjöström har gjort det enda rimliga och sagt ifrån i en debattartikel i Dagens Industri. Politiska försök att pressa oberoende kunskapsföretag hör inte hemma i en demokrati. 

Desto mer anmärkningsvärt är att Demoskop och Verian nu tackat ja till att möta Moderaterna på partiets villkor kommande vecka. Det är ett misstag, och det är inget litet misstag. Demoskop står dessutom i direkt beroendeställning till såväl Aftonbladet/SvD som Moderaterna, Verian är det institut som SVT använder sig av. Även här finns en amerikansk parallell, och den är inte smickrande. 

När Trump gick på medieföretagen var det inte bara hans egna angrepp som skadade pressfriheten. Det var de som betalade. ABC och CBS moderbolag Paramount valde att förlikas med stora summor i stämningar som många jurister bedömde som svaga. Stora advokatbyråer ingick uppgörelser med Vita huset för att slippa bli måltavlor. Varje eftergift gjorde nästa påtryckning billigare. 

Det är så en norm vittrar sönder. Inte genom ett enda stort övergrepp, utan genom en lång rad aktörer som bedömer att det är enklast att gå med på mötet.

Verian mäter på uppdrag av public service. Institutet borde förstå bättre än de flesta vad det signalerar när man infinner sig på ett partikansli för att hukande och hulkande förklara varför man inte mätte partiet högre.

Vilken tjänsteman på Verian kommer att vara helt opåverkad nästa gång en viktningsmodell ska justeras inför ett val, med vetskap om att Moderaterna följer siffrorna och är beredda att kalla till nya möten? Det är just den osäkerheten påtryckningen är till för att skapa. Den behöver inte ge något konkret resultat. Den fungerar ändå.

Vad Moderaterna borde ha gjort

Ett parti som vann valets största moraliska seger, att växa när alla räknade ut det, hade haft råd att vara generöst. Det hade kunnat säga: 

Vi gjorde ett bättre val än någon trodde, mätningarna missade, och vi hoppas att branschen redovisar varför. Punkt. 

Det hade varit en styrkeuppvisning.

I stället har partiet valt en väg som tillhör en helt annan politisk tradition. Den tradition som skapats i Moskva, Peking och Washington.

Partiet kan inte längre försvara det liberala samhällets institutioner mot populismens angrepp och själv låna populismens verktyg när siffrorna svider. Borgerliga partier har i åratal med rätta varnat för när vänstern försöker styra medier, forskning och civilsamhälle. Den kritiken förlorar all trovärdighet om Moderaterna själva kallar in de mätföretag som gav fel besked.

Budbäraren ska inte skjutas. Men den ska inte heller kallas in på förhör. Och den budbärare, Demoskop och Verian, som nu frivilligt går dit har redan gett bort det enda de har som gjorde deras budskap värt att lyssna på.

Sitt oberoende.