När nu slutligen Vänsterpartiet beslutat sig för att utreda frågan om dödshjälp finns det nu en riksdagsmajoritet som kan komma att avsluta en mer än tjugo år gammal svår debatt. Frågan om vem som ska ha beslutanderätten över den enskildes mest värdefulla tillgång. Rätten till liv.

Trots att Vänsterpartiets partistyrelse fortsatt anser att dödshjälp bör vara förbjudet ställer sig nu ändå ledningen positiv till att frågan utreds, rapporterar Sveriges Radio Ekot.

– Eftersom frågan dyker upp hela tiden, regelbundet, med starka belägg för hur bra dödshjälp är, så tycker jag att det vore bra att kunna bemöta det med lite mer fakta, inte bara tyck, så att säga, säger Karin Rågsjö, Vänsterpartiets vårdpolitiska talesperson, till Ekot.

Liberalerna och Miljöpartiet beslutat att utreda frågan, och i november sade Sverigedemokraterna ja till en utredning strax efter det att en arbetsgrupp inom Moderaterna hade förordat samma sak. Det finns därmed en riksdagsmajoritet för att utreda frågan.

I dag tillåter ett tjugotal länder och delstater någon form av legaliserad dödshjälp. Bland dem dominerar två modeller vilket Statens Medicinsketiska råd beskriver närmare. Oregonmodellen och Beneluxmodellen.

Oregonmodellen introducerades i den amerikanska delstaten Oregon 1997 och möjliggör för läkare att skriva ut en dödlig dos läkemedel som patienten intar själv (så kallat assisterat döende). Kravet är att patienten bedöms ha högst sex månader kvar att leva.

Beneluxmodellen etablerades i Nederländerna på 1970-talet och tillämpas numera även i Belgien och Luxemburg. Det grundläggande kravet för att kunna få dödshjälp är att man har ett outhärdligt lidande som inte kan lindras på annat sätt. Det finns inget krav på att man ska lida av en dödlig sjukdom och även personer som lider av psykisk sjukdom kan komma i fråga. I Beneluxländerna är så kallad eutanasi tillåten, där patientens läkare utför den avgörande handling som leder till patientens död.

Läkarförbundet har undersökt medlemmarnas inställning. 41 procent av läkarna som svarat på enkäten anser att dödshjälp ska vara tillåtet enligt svensk lag. Läkarkåren är kluven inför detta och 34 procent är negativa och 25 procent har svarat »Vet ej«. Samtidigt anser 39 procent att dödshjälp inte är förenligt med läkaretiken jämfört med 35 procent som tycker att det är förenligt med läkaretiken. 26 procent har svarat »Vet ej«.

Av de läkare som är positiva till dödshjälp anser hälften att både assisterat döende och eutanasi ska vara tillåtet.

Hur, och vad, en framtida utredning kommer hantera frågan men i varje fall har en mer än tjugo år gammal debatt nu närmat sig punkten att i varje fall kunna utredas vilket är ett steg framåt. Trots en så till synes enkel fråga, rätten att själv få bestämma över sitt eget liv och hur det skall avslutas har den politiska nivån värjt sig för att närma sig den.

Även om frågan är svår i grunden, hur rätten att besluta över sina sista dagar, så är en det en utredning som är helt nödvändig för att kunna införa denna möjlighet på ett för alla parter värdigt och rättssäkert sätt. Gränsen mellan mord och aktiv dödshjälp måste definieras på ett sådant sätt att det kan stå hlöjt bortom varje tvivel att det är den enskilde, som förfogar över sitt liv, som till slut tar beslutet och inte att det finns utrymme för utomstånde att vare sig påverka eller utan medgivande utföra den sista handlingen.

Då Sverige tillämpar passiv dödshjälp är den fråga som skall utredas i vilken utsträckning som passiviteten kan övergå till att vara en aktiv medveten handling.

Men att frågan till slut ser ut att kunna i varje fall utredas bör anses vara en seger för demokratin där en, i och för sig förståeligt och försvarbart, ängslig politikerkår till slut måste komma till ett avslut i en mer än tjugo år gammal debatt.

Rätten att besluta över sitt eget liv.