Det finns idag en stor risk att debatten om civilsamhället kommer tippa över och handla om islamism istället för grundproblemet. Sameh Egyptsons godkända avhandling förstärker den kritik som finns mot civilsamhällets olika verksamheter och inte minst förvaltningen av allmänna medel men riskerar att kapas av såväl främlingsfientliga som Brödraskapet själva i syfte att försena nödvändiga regelskärpningar.

– En ultrakonservativ rörelse har fått orimligt stort inflytande i Sverige. Hur blev det så? Det hoppas jag att debatten framåt ska handla om.

Så kommenterar professor emeritus Mats Lindberg Sameh Egyptsons avhandling om det Muslimska brödraskapets utbredning i Sverige i en intervju i DN av Niklas Orrenius.

Egyptson har genom sin idag godkända avhandling kunnat styrka att Islamiska förbundet, som driver Stockholms moské på Södermalm  är en del av den internationella nätverksorganisationen Muslimska brödraskapet (MB), och att svenska politiker gett detta nätverk makt genom att göra dem till ”muslimers representanter” i Sverige.

Eftersom svenska Säkerhetspolisen anser att MB:s mål ”strider mot svenska grundläggande fri- och rättigheter” och att muslimska skolor just nu stängs på grund av MB-kopplingar, är den skattefinanisering som följer med olika former av organisationer inte oproblematisk. Bland annat den verksamhet som bedrivs inom ramen för studieförbundet Ibn Rushd.

Studieförbundet Ibn Ruhd, som i enlighet med sina stadgar grundades aav Islamiska Förbundet som en avknoppning av studieförbundet Sensus muslimska verksamhet menar återekommande att de är ett av de viktigaste verktygen för ett lyckat mottagande av migranter. Att de är det studieförbund som möter en nyanländ tidigast ger dem en särställning i mottagandet och förutsättningarna för en lyckad integration.

Tanken om att studieförbunden och civilsamhället har en  viktig roll, i varje fall i teorin, att spela inom ramen för en vidare intgrationspolik finns det en stor uppslutning kring. Men det är dessvärre så att i just det fallet blir MB:s politik som tydligast. Det är bara att läsa valfri årsredovisning från studieförbundet Ibn Rushd de senaste tio till femton åren.

Huvuddelen av studieförbundets verksamhet består inte av integrationsfrämjande verksamhet utan skall förstärka den muslimska identiteten. Det är därför hälften av studieförbundets verksamhet består av koranstudier samt studier i arabiska. Arabiskan motiveras med att det då blir lättare att ta till sig Koranens budskap.

Relaterat: Studieförbundet Ibn Rushd egentligen ett trossamfund – Bör förlora rätten till statsbidrag

I vilken mån som en nyanländ migrant lättare integreras samt inte minst etableras på arbetsmarknaden och blir oberoende av bidrag om kunskaper i arabiska och islam får företräde före kunskaper i svenska har inte studerats. Men Brödraskapet har i andra sammanhang varit tydliga med att de inte ser positivt på en urvattning av den muslimska identiteten utan strävar efter att förstärka den hos migranter i västländer. Och definiera den och sig själva inte minst som företrädare för alla muslimer.

Muslimska brödraskapet erkänner bland annat inte Ahmadiyya-muslimer som muslimer trots att dessa driver Sveriges äldsta moské.

Egyptsons avhandling förstärker den kritik som finns mot civilsamhällets olika verksamheter och inte minst förvaltningen av allmänna medel. Riksrevisionen kunde i fjol redovisa att det finns brister på samtliga nivåer i hur skatttemedel används och redovisas. Upp till 75 procent av olika anslagsposter saknar redovisning.

Relaterat: Därför är motståndet mot förändrigar av Folkbildningsrådet så effektivt

Även om professor emeritus Mats Lindbergs fråga är relevant och bör besvaras av inte minst moderaterna och socialdemokraterna bör huvudfokus ligga på vad som är rimligt att skattebetalarna finansierar. Om det som idag är rimligt att skattemedel skall finansiera åsiktsproduktion samt verksamhet som försenar eller förhindrar migranters etablering i samhället och på arbetsmarknaden.

Brödraskapets nätverksorganisationer, såsom studieförbundet Ibn Rushd och Förenade Islamiska Föreningar i Sverige agerar inte klandervärt på något sätt. De agerar bara, likt ABF Botkyrka och andra civilsamhällesorganisationer som på ett eller annat sätt används av allt från antidemokratiska rörelser till organiserad kriminalitet. Allt inom de regelverk som staten och de politiska partierna satt upp de senaste tjugo åren. 

Regelverk som såväl moderaterna som socialdemokraterena har utformat och som idag försvaras av främst Kristdemokraterena. Kristdemokrateerna arbetar idag aktivt för att förhindra varje form av kvalitativ reglering av civilsamhällets skattefinansiering. Som till exempel tydliga icke diskriminerande demokratikriterier.

Relaterat: Problemet är inte islamisterna – Problemet är Kristdemokraterna