Av Malmö, juvelen i den socialdemokratiska kronan, återstår idag endast en stinkande hög av antisemitiska vanföreställningar. Ett Malmö som idag töms på judar trots kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammehs garantier till Barack Obamas särskilda sändebud för åtta år sedan. En situation som tvärtom de socialdemokratiska garantierna blivit värre och mer och mer liknar en “Endlösung”. Den slutliga lösningen.

”Håll ni era fina tal, så flyttar vi så länge.”

Så sade en judisk till Niclas Orreius enligt honom själv i hans  hemstad Malmö för ett par år sedan, när han intervjuade henne i DN.

Orrenius är aktuell idag med en krönika i samma tidning som syftar till att försöka inge någon form av hopp eller en stillsam vädjan om att hitta formerna för en samexistens med olika minoriteter. Framför allt efter den senaste tidens öppna antisemitism i just Malmö.

USA:s tidigare president hade inte fel när han 2015 ett halvt varv runt jorden oroade sig för Malmös utveckling under socialdemokratisk ledning. Dagens kommalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh menade då att hadde utveklats till det bättre sedan Illmar Reepalus tid som kommunstyrelsens ordförande. Malmö – industristaden som en gång var juvelen i den socialdemokratiska kronan. Lars Åbergs bok “Malmö  – Framtidsstaden” ter sig inte längre lika radikal som den var när den gavs ut 2017.

Malmö är idag, åtta år efter Obamas sändebuds besök och Stjernfeldt Jammehs försäkringar värre ute än någonsin tidigare. Den judiska församlingen har krympt ytterligare och judar flyttar antingen till Israel eller till andra orter i Sverige där de börjar om sina liv. Där de från början istället väljer att dölja sin religiösa identitet.

SSU i Malmö kunde under första maj 2019 sjunga ”leve Palestina – krossa sionismen”. Ett i allra högsta grad antisemitiskt uttryck enligt Svante Weyler, ordförande för Svenska kommitten mot antisemitism, SKMA. Att utplåna staten Israel är en antisemitisk tanke menar SKMA.

Till och med Illmar Reepalu (S) ansåg SSU:s agerandde var väl magstarkt och att gå över gränsen.

Samarbetet mellan Salahuddin Barakat, Malmös de facto vice borgmästare på livstid samt ordförande i Islamakademin och den judiska delen av civilsamhället har upphört helt.

Det är en illa dold hemlighet att ingenting händer i Malmö utan Barakats välsignelse eller tysta medgivande. Det vet de flesta om. Inte ens en av polisen godkänd flaggskändning utanför Malmös synagoga passerar. Där polisen kunde valt att flytta skändningen några hundra meter men valde ändå att med ett administrativt beslut bli en del av en idag systematiserad och strukturerad antisemitism. Som kommer tömma Malmö på judar. 

Det är inte fel att få associationerna till en skånsk “Endlösung“. Där våldsmonopolet inte utnyttjar de möjligheter i Ordningslagen för att kunna hejda utvecklingen. Lokalpolisen i Göteborg är inte längre en del av lösningen. De är en del av problemet.

En flytt av en aktivitet i anslutning till synagogor har prövats tidigare när Nordiska Motståndsrörelsen i Göteborg nekades att marschera förbi synagogan 2017.

Efter överklaganden från bl.a. Judiska församlingen i Göteborg ändrades beslutet av Förvaltningsrätten i Göteborg och demonstrationsvägen kortades. I sin motivering skrev  domstolen att den ”utifrån risken för ordning och säkerhet tagit hänsyn till flera olika omständigheter, bland annat att demonstrationen sammanfaller med Bokmässan och att den tidigare färdvägen förlagts nära Judiska församlingens synagoga, samtidigt som Jom Kippur firas, samt risken för motdemonstrationer”.

Idag är det bara bunkern i anslutning till synagogan som utgör en säker plats för Malmös judar att visa sin religiösa identitet. En bunker vars luftsluss och säkerhetskontroller för tankarna till ingången till det hemligaste av det hemligaste i olika militära anläggningar. Att röra sig med kippa, den judiska huvudbonaden, eller bära en synlig Davidsstjärna runt halsen är uteslutet. Det är med fara för sitt liv i sådana fall.

Malmö är idag symbol för en i allra högsta grad importerad antisemitism. En antisemitism som vilar organisatoriskt på främst Palestinagrupperna där riksdagsledamöter som socialdemokraternas Jamal el Haj och Hillevi Larsson har eller har haft som väljarbas. Samt vänsterpartiets Momodou Malcolm Jallow. Fram tills nyligen flitiga deltagare i manifestationer mot Israel som haft antisemitiska övertoner.

El Haj har, av lätt insedda skäl, tonat ned sitt engagemang och Larsson lämnat riksdagspolitiken sedan valet 2022.

Men kvar finns resultatet. Malmö. Inte längre industristaden Malmö utan antisemitismens högborg och hjärta.

Det som fortfarande är juvelen i socialdemokratins krona, framtidsstaden om ingen sätter stopp.