“Erkänn ingenting, förneka allt, organisera en motattack”. Orden är den amerikanske PR-konsulten Roger Stones och vars strategier sedan decennier format den socialdemokratiska kampanj- och propagandamaskinen. En strategi som hela tiden förfinas och där även expertis från PR-konsultbolaget Kreab tagits in. Ett bolag med lång erfarenhet från bland annat Kina i hur falska narrativ kan byggas, formas och spridas,

Socialdemokraternas partiledares försök att misstänkliggöra opinionsbildarn Henrik Jönsson samt låta göra hans affärsmodell klandervärd föll i huvudsak. Men helt och hållet misslyckades den inte. Bland de riktigt hårdföra Bommersviksskolade socialdemokraterna, som närmast är att betrakta som en fanatisk elit är övertygelsen stark att Jönsson är att betrakta som en person med klandervärda egenskaper där det inte går att utesluta dirkta band med Vladimir Putins trollfabrik i St Petersburg.

Den politiska samtalstonen har aldrig varit hårdare än nu från oppositionen. Ett tonläge, och inte minst strategi, som hämtat inspiration från USA. Men inte vilket USA som helst och där Socialdemokraterna inte hämtat sina viktigaste verktyg från endast systerpartiet Demokraterna. Republikanernas  kampanjmakare Roger Stones metoder sedan Watergate-skandalen  har sedan länge tillämpats på den svenska politiska scenen som en del i den socialdemokratiska verktygslådan.

Den amerikanske politiske konsulten och lobbyisten Roger Stone har sedan 1970-talet arbetat för flertalet presidentkandidater för det Republikanska partiet som Richard Nixon, Ronald Reagan, och Donald Trump.

Stones arbetsmetod som PR-konsult har byggt på att sprida lögner och konspirationsteorier. Han har bland annat i en bok påstått att Lyndon B. Johnson dödade John F. Kennedy och han hävdar att Bill Clinton är en serievåldtäktsman. Själv beskriver Stone sina kampanjmetoder  något annorlunda; som “attack, attack, attack – aldrig försvar” samt “erkänn ingenting, förneka allt, organisera en motattack”.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Anderssons agerande, initierat (vilket framgår av DN ljudupptagning) av hennes pressekreterare Mirjam Kontio följer i praktiken slaviskt Roger Stones manual. Kontio har för en socialdemokrat en annorlunda bakgrund. Kontio kommer från PR-koncernen Kreab som förfinat sina metoder sedan mer än två decennier. Kreab har en lång histroria av att bland annat arbeta nära den kinesiska regimen vilket givit ovärderliga erfarenheter för att sätta olika former av narrativ. Sanna eller falska spelar ingen roll. Inte helller vem som är uppdragsgivare.

Det är ingen slump att Carl Bildt idag är vice ordförande för Kreab Worldwide.

Sedan 20 år tillbaka har detta förhållningssätt till politisk kommunikation kommit att etablera sig i svensk politik i allmänhet och inom Socialdemokraterna i synnerhet. På deras kommunikationsutbildnigar ingår bland annat den stora dokumentären om ”Watergateskandalen”. Officiellt i syfte att ”skydda sig mot ”dirty campaigning”. Men Det egentliga syftet är att lära av Roger Stones arbetsmetoder.  Hade det inte varit för källan ”Deep Throat” och inte minst journalisterna Carl Bernstein och Bob Woodward  enträgenhet kan det inte uteslutas att Richard Nixon kunnat klara sig undan. 

Hela den motkampanj som Nixon lät organisera mot journalisternas avslöjande byggde på Stones arbetsmetod:

“Erkänn ingenting, förneka allt, organisera en motattack“.

Det senaste tydliga exemplet på hans arbetssätt är när han i samband med den s.k ”Lewinsky-afären# samt senast under avslöjandena kring Bill Clintons vän finansmannen Jeffrey Epsteins metodiska övergrepp  menade Stone att Clinton hade gjort sig skyldig till mer än 50 våldtäkter. Konfronterad med den uppenbara lögnen svarade Stone att

”Ingen, tre eller åtta? Vem bryr sig?”

Effekten blev att bilden av Clinton som sexualförbrytare  eller med ett klandervärt agerande satte sig. Och blir hart när omöjlig att bli av med. Förstärkning av en viskningslek som var en mycket tydligt planerad del av kampanjen mot Hillary Clinton. Hillary Clinton blev satt som omdömeslös, maktfixerad och klandervärd i omdöme som stod fast vid sin man. En man som Roger Stone lyckats sätta i klandervärd dager.

Samma tillvägagånssätt är tydligt med Henrik Jönsson. Partisekreteraren Tobias Baudin menade att Jönssons implicerade kontakter med Kreml ”var en annan sak”. Men bilden finns ändå kvar hos tillräckligt många att Jönsson kan antas vara en person med klandervärda egenskaper.

Det är annars på Bommersvik, SSU:s kursgård söder om Stockholm, lärs detta ut. Kampanjstaberna tränas och ledarredaktörerna utbildas. En av de mest inflytelserika lärarna är Anders Lindberg, för närvarande chef för Aftonbladets ledarredaktion. Det tydligaste exemplet på hur Roger Stones metoder omsatts i den svenska politiska debatten. Även om Timbro försökt göra en granskning av Lindberg så har den borgerliga tankesmedjan inte nått speciellt långt.

Granskningen är platt och Timbro har fastnat vid budskapen. Timbro klarar, av lätt insedda kompetensskäl inte av att vare sig förstå metoden och ännu mindre analysera den för att kunna överblicka effekterna. Timbros låga analytiska kompetens spelar Socialdemokraterna och Aftonbladet i direkt i händerna. Den av svenskt näringsliv finansierade tankesmedjan klarar inte av att förstå att Socialdemokraterna inte anammat Demokraternas arbetsmetod utan i praktiken bytt sida,

Lindbergs senaste attack mot enskild politiker är nästintill direkt plockad från Stones och Republikanernas handbok i den ”Dirty Campaigning” som användes mot Bill och Hillary Clinton och den som används mot Henrik Jönsson.

I Aftonbladet menar Lindberg att

Richards Jomshofs ord ”Blir de upprörda, elda hundra [Koraner] till”. Gärna inlindad i bacon och framför näsan på den förtvivlade muslimska församlingen. Under polisbevakning.

Det är inte många som lägger märke till, eller i efterhand kommer ihåg var Lindberg sätter citat-markeringarna. Det stämmer att Jomshof sagt ”Blir de upprörda, elda hundra till”. 

Men Jomshof har aldrig sagt ”Gärna inlindad i bacon och framför näsan på den förtvivlade muslimska församlingen. Under polisbevakning”.

Eller det som krävs för att en Koranbränning skall kunna bli klandervärd i lagens mening. 

Det läsaren kommer ihåg, med denna disposition är att Jomshof sagt något om att placera en bränd Koran på en moskés trappa med ett paket bacon. Något som borde skickat honom i fängelse. Eller åtminstone böter som straff.

Det vill säga, effekten blir att även kraven ökar på explicit blasfemilagstiftning samtidigt som bilden av Jomshofs annars ganska väl kända antimuslimska åsikter förstärks på osanna grunder.

Byggt på ett rent falsarium. Och väl påkommen kommer Lindberg med en sannolikhet gränsande till visshet istället för att be om ursäkt och förklara sig göra som Roger Stone:

Erkänn ingenting, förneka allt, organisera en motattack.