Förberedelserna för attacken den 7 oktober 2023 var inte en improviserad operation. Övningar, vapenlager och ett tunnelsystem som israeliska bedömningar senare satte till hundratals kilometer hade byggts upp under åtminstone ett decennium. Frågan som återstår är i vilken utsträckning det går att belägga att arbetet finansierades med bistånd och varför den utbyggnaden i praktiken saknades i den nyhetsbevakning som under samma tioårsperiod rapporterade nästan dagligen från Gaza.

Hamas tunnelsystem var inte okänt före kriget 2014. Under operation Protective Edge blottlades anfallstunnlar in på israeliskt territorium. Wall Street Journal skrev samma sommar att Israel underskattat nätverket och att frågan var hur Hamas fått tag i de tusentals ton cement som krävdes. Times of Israel noterade att tunnlar under Gaza City inte var ett hemligt projekt: underrättelsetjänsten kände till att ett nät grävdes, även om den politiska ledningen tonade ned hotet.

Efter vapenvilan ändrade Hamas inriktning. Från smuggeltunnlar mot Egypten och anfallstunnlar mot Israel gick utvecklingen mot ett internt system för ledning, skydd, lager och förflyttning. Hamas ledare Ismail Haniyeh beskrev under de följande åren tunnlarna som en strategisk resurs. En genomgång vid International Institute for Counter-Terrorism, författad av Michael Barak sammanfattar den doktrin som organisationen själv kommunicerade: dold förflyttning, överraskning, kraftsamling och möjligheten för den svagare parten att utjämna ett militärt underläge.

Den 29 december 2020 meddelade Hamas att den första av fyra övningar under namnet Strong Pillar skulle genomföras tillsammans med andra väpnade grupper i Gaza. BBC Arabic och BBC Verify har senare visat att övningarna, den sista mindre än en månad före attacken, innehöll moment som återkom den 7 oktober: genombrott av gränsanläggningar, tagande av gisslan och angrepp mot anläggningar. Övningarna filmades och lades ut.

Omfattningen av det som låg under mark blev tydlig först efter markoffensiven. IDF har redovisat tusentals schakt, tunnlar på upp till omkring 80 meters djup och sträckor där fordon kunnat framföras. I januari 2024 uppskattade militären att det då kartlagda nätet krävt över 6 000 ton betong och 1 800 ton metall. Senare uppgifter talar om ett system på över 500 kilometer. Oavsett exakt längd förutsätter ett sådant bygge projektering, ventilation, pumpar och en jämn tillgång på cement och armering. Gaza har ingen cementindustri av betydelse.

Var pengarna kom ifrån

Att tunnelsystemet kostade stora belopp är mindre omstritt än varifrån de kom. Washington Post skrev i oktober 2024 att Hamas finansierat tunnlar och vapen med en blandning av iranska medel, skatter, välgörenhet och pengar som avletts från bistånd och utvecklingsprojekt samt att kostnaden räknades i åtminstone hundratals miljoner dollar. IDF:s materialuppskattning från januari 2024 låg lägre, på tiotals miljoner dollar för betong och metall i den del som då var kartlagd. Skillnaden förklaras delvis av att nätets fulla längd inte var känd.

Tre spår går att särskilja.

• Det första är material. Enligt uppgifter som israeliska N12 fick ut från försvarsministeriet via en offentlighetsbegäran kom i genomsnitt omkring 117 000 varubilar in per år 2015–2023. Av dem var ungefär 90 000 cementbilar, 21 000 bilar med järn och 382 000 bilar med ballast under hela perioden. Kontrollen av varor med dubbla användningsområden låg hos Israel och, vid Rafah, hos Egypten. Hamas prioriterade enligt israeliska bedömare det som behövdes under jord. Någon oberoende revision som följer enskilda cementleveranser från gräns till tunnelschakt finns inte i öppna källor.

• Det andra är kontanta stödflöden. Qatar överförde från 2018 tiotals miljoner dollar i månaden, ofta omkring 30 miljoner, för bränsle, fattiga familjer och löner till offentliganställda. Överföringarna skedde med israeliskt godkännande. Israelisk militär underrättelsetjänst har enligt Yedioth Ahronoth uppgett att Hamas 2019–2021 avledde omkring fyra miljoner dollar i månaden från dessa medel till Qassambrigaderna, motsvarande 40–50 procent av den militära delens dåvarande budget. Qatar avvisar uppgiften och hänvisar till att medlen passerade mekanismer som Israel själv övervakade. Samma tidning har rapporterat att varningar om avledning nådde den israeliska politiska ledningen.

• Det tredje är utbytbarheten. När givare finansierar skolor, sjukvård, bränsle och livsmedel kan en regering lägga skatte- och tullintäkter på annat. Hamasledaren Mousa Abu Marzouk sade i en intervju med Russia Today den 27 oktober 2023 att tunnlarna byggts för att skydda organisationens män från flygangrepp och att skyddet av civila var FN:s ansvar eftersom en stor del av befolkningen är flyktingar. Uttalandet är inte ett kvitto på att FN-medel grävdes ner. Det är ett explicit ställningstagande om arbetsfördelning: den väpnade grenen bygger för sig själv, de humanitära organisationerna bär civilbefolkningen.

Enskilda fall, inte en sluten revision

Det mest konkreta rättsavgörandet gäller Mohammed el-Halabi, tidigare chef för World Vision i Gaza. Beer Sheva-tingsrätten dömde honom 2022 för terrorfinansiering och för att ha fört över järn, plast och grävutrustning till Hamas för tunnelbygge. En stor del av bevisningen är hemligstämplad. World Vision och en australisk genomgång har sagt att deras egna revisioner inte fann försvunna medel. Halabi, som släpptes 2025 i ett fångutbyte, förnekar åtalspunkterna. Fallet visar att en domstol funnit avledning. Det visar inte, i öppen form, hur stor andel av organisationens Gaza-budget som berördes.

Kring UNRWA är underlaget starkare om personal och anläggningar än om budgetposter. IDF har redovisat en tunnel och ett datacenter under myndighetens högkvarter i Gaza City med elkablar dragna upp i byggnaden samt schakt vid eller under skolor. New York Times har gått igenom beslagtagna dokument och funnit UNRWA-anställda som samtidigt tillhörde Hamas eller Islamiska jihad. Israel uppger att omkring 12 procent av personalen i Gaza hade sådana kopplingar. En amerikansk stämning påstår att över en miljard dollar avletts via kontantutbetalningar. Det är en partsinlaga, inte en dom.

Åt andra hållet finns en USAID-analys, rapporterad av Reuters i juli 2025. Den gick igenom 156 fall av stöld eller förlust av amerikanskt finansierat bistånd mellan oktober 2023 och maj 2025 och fann inga rapporter om att Hamas gynnats. Analysen gäller krigets varubistånd, inte finansieringen av tunnlar före kriget. Europeiska kommissionen har tidigare inte funnit belägg för att just EU:s projektmedel avletts. Det utesluter dock inte att andra intäkter frigjordes för finansieringen av tunnlarna.

Kairokonferensen i oktober 2014 säkrade utfästelser på omkring 5,4 miljarder dollar för återuppbyggnad utöver de löpande anslagen till UNRWA. Sveriges erkännande av Palestina kom samma månad. Under de följande åren ökade det svenska stödet till UNRWA. En tidsmässig överlappning är inte detsamma som en öronmärkt överföring.

Det som går att säga är att återuppbyggnadsåren sammanföll med den period då tunnelsystemet växte från ett känt men begränsat hot till en strategisk infrastruktur och att kontrollen av dual-use-varor inte hindrade att betong och järn kom in i de volymer som senare återfanns under mark.

Det som bevakningen inte såg

Efter 2014 fanns journalister, biståndsarbetare och FN-personal kvar i Gaza. Krigets civila offer, blockaden, elförsörjningen och UNRWA:s finansiering bevakades löpande av korrespondenter och av de stora byråerna. Tunnelbygget i den skala som senare blottlades blev inte ett eget bevakningsspår.

Det berodde inte på att fenomenet var okänt. Anfallstunnlarna 2014 hade rapporterats. Hamas publicerade själva bilder från underjordiska anläggningar. Matthias Schmale, tidigare chef för UNRWA i Gaza, sade senare att många under hans år på plats sagt att det fanns tunnlar överallt. Efter den 7 oktober har Human Rights Watch kritiserats för att organisationens Gaza-rapportering under ett decennium nästan inte nämnde tunnelsystemet med ett undantag för kriget 2014.

Det som saknades var inte en enstaka bild på ett schakt. Det som saknades var en rapportering som behandlade utbyggnaden som ett pågående militärt projekt: volymen cement, djupet, ventilationen, övningarna vid gränsen och den arbetsfördelning som Abu Marzouk senare formulerade öppet. Internationella redaktioner rapporterade Gaza som en humanitär kris. Den militära infrastruktur som byggdes parallellt, och som enligt flera bedömningar åtminstone delvis möjliggjordes av att biståndet bar de civila kostnaderna, förblev en fotnot. I bästa fall.

Det går att belägga att tunnlarna byggdes med material som förts in för civilt bruk, att qatariska medel enligt israelisk underrättelsetjänst avleddes till den militära delen och att Hamas själv beskrev civilbefolkningens försörjning som någon annans uppgift. Det går inte, i öppna och oberoende revisioner, att fastställa hur många procent av ett enskilt givarlands anslag som blev tunnelmeter. Båda dessa satser kan vara sanna samtidigt.

Det är den distinktionen som bevakningen från 2014 och framåt sällan gjorde.