Att integrationsminister Anders Ygeman var oförberedd på. reaktionerna efter hans intervju i DN står allt mer klart. Men intervjun i sig öppnar dörren för en vidare debatt och åtgärdspalett för att komma tillrätta med den bristfälliga integrationen. Där ett viktigt steg bör vara en översyn av statsbidragen till civilsamhället i allmänhet och studieförbunden i synnerhet.

Anders Ygemans förslag om att införa gränser för antal personer med utomnordisk bakgrund i utsatta områden har inget lagligt stöd, enligt Roger Andersson, professor i kulturgeografi.

– Jag ser inte hur det här skulle gå med dagens lagstiftning, säger han i en intervju i DN.

– Jag ser inte att det här skulle gå med dagens lagstiftning eller ens någon ny form av lag. Vi har ett system med individuella rättigheter, besittningsskydd och en bostadsmarknad präglad av hushållens val av bostad, säger han.

I efterhand menar Ygeman att han svarade på en fråga i mer allmänt hållna termer.

Relaterat: Vid fyra procent utomnordiska invandrare inleds “white flight”

Oaktat vad så är debatten igång nu och integrationsministern fick snabbt hård kritik från inte bara en av de forna ministerkollegorna, Märta Stenevi (MP)  menade att tankegodset Ygeman representerade var horribelt, utan kritik kom även från flera socialdemokratiska kommunalråd. Men att på något sätt förändra demografin i de särskilt utsatta områdena via lagstiftning kommer, med den svenska regeringsformen som grund, sannolikt vara omöjligt. Om ens önskvärt.

Likt Maja Lilja i sin doktorsavhandling, som berördes i gårdagens artikel, kommit att belysa  om att om en förälder vill ha en ”tillräckligt” svensk miljö för barnen, så att de kan växa upp till svensk medelklass så finns det en annan effekt av denna tendens:

”Föräldrar i dag tycks hamna mitt i en segregationsproblematik där många föräldrar tycks försöka undvika segregationens negativa effekter, genom att undvika vissa bostadsområden och dess skolor.

Detta förutsätter att det enskilda föräldraparet önskar integreras. Men om motsattsen råder, att familjen inte vill integreras i det svenska samhället, så blir valet annorlunda. Då väljs skolor och bostadsområden där familjen kan kommunicera på sina ursprungsspråk istället.

Denna tendens är inget unikt för Sverige med kommuner eller stadsdelar såsom Södertälje som domineras av syrianer eller Järvafältet som domineras av sunni-muslimer. Det har skapat ghetton eller stadsdelar i flera amerikanska städer såsom ”China Town” i Los Angeles eller ”Little Italy” i New York. Det finns snarare i Sverige inte en etnisk markör utan en religiös och kulturrell markör.

Relaterat: Danmark – Kulturellt avlägsna migranter utgör säkerhetshot

Denna tendens i Sverige uppbär även i praktiken statsbidrag för att vidmakthållas. Även om studieförbundet Ibn Rushd menar att det är de som möter nya migranter först och står för den första kontakten med det svenska samhället och därmed skulle vara en garant för en lyckosam integration visar både studieförbundets erbjudande samt empiri att studieförbundet och motsvarande kulturella föreningar är ett av de stora hindren för integration.

Studieförbund för ökad segregation

Ibn Rushd erbjudande till migranterna går i huvudsak ut på att erbjuda en nyanländ utbildning i islam, arabiska samt kulturyttringar såsom somalisk folkdans. Endast en liten del av dess kursutbud och studiecirklar syftar till en språklig och kulturell integration i majoritetssamhället. De språkcaféer och annan integrationsfrämjande verksamhet som studieförbundet lyfter fram omfattar endast enstaka procent av verksamheten som idag, inklusive de kommunala bidragen, omsätter mångmiljonbelopp varje år.

Så mycket som hälften av alla kurstimmar anslås till just islam och arabiska. Arabiskan motiveras med att då kan islams urkunder; Koranen, haditherna samt Profetens sunna, förstås bättre av de migranter som inte har arabiska som modersmål.

Detta framgår tydligt i studieförbundets egna årsredovisningar. Tidigare bedrev studieförbundet även dawa, eller muslimskt missionsarbete, som del av sitt integrationsarbete.

Studieförbundet är dessutom explicita motståndare till de demokratikriterier, som skall vara en garant för att den svenska regeringsformen upprätthålls i hela landet som införs för religiösa samfund och har reagerat negativt på att motsvarande kriterier skall införas för studieförbund och övrigt civilsamhälle.

Relaterat: Gott kunskapsläge grund för avslag på Ibn Rushd bidragsansökan

Det finns med andra ord starka ekonomiska incitament som införts av socialdemokratiska regeringar för att inte bli en del av den svenska samhällskroppen. Incitament som leder till att den segregation som idag plågar Sverige i många fall är självvald.

Rashid Musa, Sveriges Unga Muslimers sista ordförande innan föreningen avregistrerades, menade i en intervju i Antirasistakademin att Sverige de facto var en kolonialmakt som koloniserade förorterna.

Vill Anders Ygeman på något sätt bryta trenden och börja backa bandet är det inte boendelagstiftningen som han primärt skall fokusera på. Utan han kommer tvingas att föra en av socialdemokratins heligaste kor till slakt.

Ett stort steg skulle vara att snabbt införa demokratikriterier för hela civilsamhället i bidragsvillkoren samt dra in alla de statsbidrag, såsom de till Ibn Rushd och andra organisationer, som vill konservera och tvärtom förstärka migranters eller religiösa företrädares vilja att isolera sig själva från majoritetssamhället.