Den antisemitiska blandkammaren

Illustration framtagen med hjälp av Grok.
  • Söndag 22 nov 2026 2026-11-22
E-post

Debatten om antisemitism fastnar gång på gång i frågan om den är importerad eller närodlad. Men det är fel fråga. Det intressanta är vad som händer när antisemitiska föreställningar från olika håll möts och förstärker varandra. Tyskland visar hur mekanismen fungerar. Utvecklingen borde oroa även Sverige.

Två bilder behövs för att förstå utvecklingen av dagens antisemitism. Drivhuset förklarar varför antisemitismen växer. Blandkammaren förklarar varför den i dag tar sig andra uttryck än tidigare. Drivhuset är de samhälleliga förhållanden som gör att judefientliga föreställningar sprids och normaliseras. Och tre faktorer är särskilt betydelsefulla.

Den första är Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza. Konflikten har blivit en permanent katalysator. Det tyska rapporteringsnätverket RIAS registrerade 8 725 antisemitiska incidenter under 2025, i genomsnitt 24 om dagen. Nivån var i stort sett densamma som 2024 och mer än tre gånger högre än 2022, då 2 610 incidenter registrerades. Av incidenterna 2025 hade 68 procent koppling till Israel.

Den andra faktorn är att antisemitismen inte längre begränsas till Israelrelaterade uttryck. Även incidenter utan sådan koppling har ökat jämfört med tiden före den 7 oktober. Kriget har inte skapat antisemitismen, men sänkt tröskeln för att uttrycka den.

Den tredje faktorn är de digitala plattformarna. 27 procent av incidenterna skedde på nätet. Där återfanns närmare 43 procent av de dokumenterade hoten, inklusive dödshot. Religionsvetaren Simon Sorgenfrei har tidigare pekat på hur radikalisering under IS-åren i stor utsträckning skedde i digitala flöden snarare än i moskéer.

Till detta kommer föreningar, studieförbund och politiska miljöer som genom finansiering, lokaler och legitimitet kan ge ideologiska aktörer utrymme.

Drivhuset är därmed inte en viss befolkningsgrupp. Det är ett klimat där en pågående konflikt håller frågorna aktuella, algoritmer förstärker budskapen och institutioner ibland bidrar till att normalisera dem.

Ideologier möts i blandkammaren

Den traditionella antisemitismen har flera ideologiska källor. Den högerextrema bygger på rasbiologi, konspirationsteorier och förintelseförnekelse. Den vänsterradikala knyter ofta judefientligheten till antiimperialism och bilden av Israel som kolonialmakt. Den islamistiska motiveras av religiösa och politiska föreställningar.

Blandkammaren uppstår när dessa miljöer möts i en gemensam fiendebild. Den sammanhållande figuren är ofta ”sionisten”, ett begrepp som beroende på sammanhang kan syfta på Israel, judar i allmänhet eller föreställningar om en dold makt.

RIAS dokumenterar uttryck som ”Kill ZIONazis” och ett fall i Kassel där en man kallades ”Zionistenschwein” innan han misshandlades. Uttrycken låter sig inte enkelt placeras i ett enskilt ideologiskt läger. FDP-politikern Konstantin Kuhle har beskrivit hur grupper som annars är fientligt inställda till varandra hittar en gemensam nämnare i antisemitismen. SPD:s Helge Lindh konstaterade i samband med RIAS-rapporten 2026 att judehatet förenar vitt skilda extremistmiljöer och når långt in i den politiska mitten.

Högerflanken: AfD talar med två röster

AfD framställer sig gärna som Israels vän och motståndare till importerad antisemitism. Den bilden är ofullständig. Israels diasporaminister Amichai Chikli skrev redan i februari 2025 att AfD ”talar med två röster”. Han berömde Alice Weidel men pekade samtidigt ut Björn Höcke och Maximilian Krah.

I oktober 2026 reste Krah till Israel för att förbättra partiets internationella anseende. Han hävdade att antisemitismen numera främst är ett vänsterproblem. Samtidigt beskriver AfD:s program i Sachsen-Anhalt den tyska minneskulturen kring Förintelsen som ett ”förevigande av ett skuldkomplex”. Partiets agerande efter den 7 oktober visar också motsägelserna. AfD motsatte sig vapenleveranser till Israel. Partiledaren Tino Chrupalla anklagade i november 2024 förbundskansler Olaf Scholz för att acceptera avhumaniseringen av civila genom vapenstödet.

Även väljarundersökningar visar problemets omfattning. I en Forsa-undersökning för Centralrådet för judar i Tyskland instämde 59 procent av AfD:s väljare i att judar utnyttjar den tyska skulden för Förintelsen, jämfört med 30 procent av samtliga tillfrågade. Hälften av AfD-väljarna ansåg att judar har stort inflytande över tysk politik. DeZIM:s studie från november 2025 visade också höga nivåer av klassisk Israelrelaterad antisemitism bland AfD-sympatisörer. RIAS registrerade 807 högerextrema antisemitiska incidenter under 2025, det högsta antalet sedan mätningarna inleddes 2020.

RIAS har pekat på att AfD använder sin uttalade solidaritet med Israel och kritiken mot muslimsk antisemitism för att avleda uppmärksamheten från judehatet i de egna leden.

Vänsterflanken: Neukölln som symbol

På vänsterkanten har Die Linke hamnat i en motsvarande kris. Partiet blev störst i Berlin efter valet i september 2026, med 25,7 procent, men har inte lyckats hantera antisemitismen i de egna leden. I slutet av augusti uppträdde rapparen Dahabflex på ett valmöte arrangerat av partiets distrikt i Neukölln. Under parollen ”Arg på kapitalismen” skanderade han bland annat ”Yalla Yalla Intifada” och ”Death to the IDF”. Polis och åklagare inledde en utredning.

Partiets toppkandidat Elif Eralp och partiledningen tog avstånd, medan distriktets företrädare försvarade framträdandet. På valvakan i Neukölln syntes den israelfientlige aktivisten Ibrahim Ibrahim tillsammans med förbundsdagsledamoten Ferat Koçak. De grönas gruppledare har senare krävt att Koçak utesluts.

Die Linke valde 2025 att ställa sig bakom Jerusalemdeklarationen, JDA, i stället för IHRA:s definition av antisemitism. Centralrådets ordförande Josef Schuster kritiserade beslutet och beskriver nu problemen i partiet som strukturella. Partiveteraner har också tagit avstånd från antisionistiska aktivister i de egna leden.

Till vänsterflanken hör även Sahra Wagenknechts BSW. Partiet beskrev i sitt valprogram 2025 Israels krig mot Hamas som ett hämndmotiverat förintelsekrig och röstade mot förbundsdagens antisemitismresolution. Motiveringen var att resolutionen riskerade att likställa Israelkritik med antisemitism. Schuster beskrev hållningen som en omvändning av förövare och offer.

I en YouGov-mätning från oktober 2026 ansåg 54 procent av tyskarna att AfD har problem med fördomar mot judar. Motsvarande andel för Die Linke var 42 procent och för BSW 34 procent. Inget annat parti översteg 18 procent.

Där flankerna möts

Det finns inte någon formell allians mellan höger- och vänsterextrema grupper. Någon gemensam organisation eller samordning finns inte belagd. Konvergensen syns i stället på tre områden.

  • Gemensam politisk riktning. AfD, BSW och delar av Die Linke har alla motsatt sig eller kritiserat vapenleveranser till Israel, om än med olika motiveringar.
  • Gemensamma miljöer. Josef Schuster konstaterade inför det tyska förbundsdagsvalet 2025 att antisemiter från högerextrema miljöer och radikala Israel- och Ukrainafiender från vänster hittat hem i AfD och BSW. Partier med motsatta ideologiska utgångspunkter har därmed blivit hemvist för delvis likartade fiendebilder.
  • Ömsesidiga alibin. Den kanske viktigaste mekanismen är att varje läger pekar ut det andra. AfD hänvisar till muslimsk antisemitism. Die Linke hänvisar till högerextrem antisemitism. Båda identifierar verkliga problem hos motståndaren men undviker granskningen av de egna leden.

Det är så blandkammaren fungerar. Varje miljö har en färdig förklaring till varför antisemitismen finns någon annanstans.

Sverige: samma klimat, mindre skala

Sverige uppvisar flera av samma tendenser. Forum för levande historias mätning, genomförd av SCB och publicerad i juni 2026, visar att antisemitiska attityder ökade med omkring 15 procent i genomsnitt mellan 2020 och 2025, efter femton år av minskning.

Högre nivåer återfinns bland personer födda i Mellanöstern, Nordafrika och Asien, men också bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar samt bland sympatisörer till Sverigedemokraterna och partier utanför riksdagen.

Expressens granskning av Vänsterpartiet ledde dessutom till att 33 kandidater ströks eller lämnade partiet efter att ha hyllat Hamas, spridit konspirationsteorier eller förnekat Förintelsen. De tre ideologiska beståndsdelarna finns alltså även i Sverige. Skillnaden mot Tyskland ligger främst i omfattningen, inte i mekanismerna.

En hybrid antisemitism

Drivhuset beskriver de samhälleliga villkor som gör att antisemitiska föreställningar växer och normaliseras. En återkommande konflikt, digitala förstärkningsmekanismer och institutioner som ger plattform och legitimitet.

Blandkammaren beskriver de politiska, digitala och fysiska arenor där högerextrem, vänsterextrem och islamistisk antisemitism möts, delar fiendebilder och förstärker varandra utan att behöva samarbeta organisatoriskt. Tillsammans beskriver begreppen en hybrid antisemitism. Föreställningarna har olika ursprung, men blandningen sker i de samhällen där de får fäste.

Frågan om antisemitismen är importerad eller närodlad leder fel eftersom den förutsätter en enda källa. Tyskland visar att flera ideologiska traditioner kan förstärka varandra och att gränserna mellan dem blir allt mindre tydliga. Den som bara bekämpar antisemitismen på högerkanten, vänsterkanten eller i islamistiska miljöer lämnar de andra två åt sidan. Samtidigt får de ett alibi för att slippa granska sig själva.

Uppgiften är därför att angripa både drivhuset och blandkammaren. Att motverka och avfinansiera de miljöer som normaliserar judehat, granska institutioner som ger dem legitimitet och tillämpa samma måttstock på samtliga ideologiska läger.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se