Under gårdagen, samtidigt som ett lågintensivt kaos utvecklas på Svenska Mässan i Stockholm i förspelet till UD:s stora paradnummer för sommaren i form av Stockholm +50, erhöll Björn Söder (SD) svar på en skriftlig fråga från utrikesminister Ann Linde (S) om personalförsörjningen på UD. Ett svar där ministern inte på en enda punkt kan påstå att UD:s agerande överensstämmer med vad hon skriftligen framhärdar.

Under gårdagen erhöll riksdagsledamoten Björn Söder, SD, svar på en skriftlig fråga som han ställt till utrikesminister Ann Linde (S). Frågan var hur utrikesdepartementets rekryteringsprocesser till olika chefs- och nyckelpositioner utformats.

Linde svarade att

”Bemanning av befattningar i utrikesförvaltningen – oavsett nivå – görs utifrån en kravprofil, i vilken anges den kompetens som förväntas av intresserade kandidater. Kandidaternas kompetens bedöms utifrån denna kravprofil. Vid anställning fästs avseende endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. 

Vad Linde gav ledamoten Söder svar på hur processen går till när det görs undantag från normen som ser annorlunda ut. Tre tydliga rekryteringar kan tjäna som exempel på hur Ann Linde respektive hennes företrädare Margot Wallström agerat vilket följer en annan process som Linde inte redogör för i sitt svar till riksdagen.

Den process som i huvudsak underhålls av de semi-politiska men socialdemokratiskt lojala klanerna Hammarskiöld, Belfrage – Becker, Hammargren, Rietz/Gröndal,  Gomez/Gutierrez, Skau, Egnell, Skoog med flera som bidragit till en partipolitisk kontinuitet och ideologisk renlärighet på Utrikesdepartementet. Allt i grunden sedan decennier definierat av Pierre Schori tillsammans med Carin Jämtin och inte minst den tidigare kabinettssekreteraren Annika Söder.

Dessa är i regel så pass ideologisk renläriga och pålitliga att de är övertygade om att flyktingar endast kan komma från Mellanöstern och Afrika, inte personer som behövt fly som en effekt av det ryska anfallskriget mot Ukraina. Övertygelsen om detta förhållningssätt finns även i Morgan Johanssons närmaste krets hos personer som har sin bas på UD men nu tjänstgör i justitieministerns närhet.

Tre tydliga exempel på att Linde far med osanning

Det senaste exemplet är hur rekryteringen av chefen för den politiska avdelningen vid beskickningen i Moskva gick till. Tjänsten innehas idag av Johannes Danielsson.

Att vara chef för den politiska avdelningen vid ambassaden i Moskva, Sveriges största ambassad, är ett av de tyngsta uppdragen på utrikesdepartementet. Inte sällan innehas befattningen av ett ministerråd, en sällsynt titel som är närmast under ambassadörs tjänsteställning. Ministerråd är av tradition en tjänsteställning som särskilt meriterade tjänstemän erhåller i 60-årsåldern om de inte utnämns till ambassadörer

Danielsson utsågs till ministerråd samt chef för politiska avdelningen i Moskva vid 31 års ålder efter en rekordsnabb karriär i regeringskansliet. Den rekordsnabba karriären har även förvånat, och väckt ett inte oansenligt mått av avund, i den krets av semipolitiska socialdemokratiskt lojala tjänstemän som kallas ”Dirty Dozen” vittnar källor inom Utrikesdepartementet om.

Danielsson började som politisk sakkunnig, eller socialdemokratisk politisk tjänsteman efter valet 2014 åt Annika Strandhäll som då var socialförsäkringsminister. Efter tio månader som poltiskt sakkunnig anställdes han av utrikesdepartementet först som politiskt sakkunnig åt Margot Wallström men strax därefter som andre ambassadsekreterare i Riga i två år trots att han inte genomfört diplomatprogrammet.  Tjänsten som andresekreterare förutsätter i regel genomfört diplomatprogram men innebär inte nödvändigtvis att ledarerfarenhet krävs.

Efter att ha kommit åter till Sverige inträdde Danielsson ånyo som politiskt sakkunnig till utrikesminister Margot Wallström och först därefter antogs han till diplomatprogrammet. Som referens hade Danielsson bland annat Anna Ekström, då generaldirektör för Skolverket och senare utbildningsminisnter. Ekström tillhör idag Uppsala partidistrikt vilket inte är ointressant.

Under diplmatprogrammet kom han att befordras två gånger. Slutligen till ministerråd i samband med att Ann Linde slutligen utsåg den tidigare politiske sekreteraren som börjat sin bana under Annika Strandhäll till chef för den politiska avdelningen i Moskva. 

Danielsson anger i sin ansökan kunskaper i ryska på en nivå som innebär en god yrkeskunskap. Danielsson anger att han, trots att han saknar formella betyg i ryska, att den håller en nivå som är adekvat för framtida tjänstgöring i öststaterna. Han skall, enligt honom själv, ha tillägnat sig kunskaperna i hemmet då det talas ryska där till vardags enligt hans egen uppgift och egen kompetensskattning.

Med vem Danielsson pratar ryska med i hemmet förutom sig själv är dock okänt då hans sambo, även hon anställd vid UD, inte anger några andra språkkunskaper på adekvat nivå än engelska och tyska samt modersmålet svenska. Ingen i paret har någon med rysk anknytning i vare sig föräldraled eller hos respektive far- och morföräldrar visar kontroller i folkbokföringen.

Däremot finns sannolikt goda eller mycket goda erfarenheter av dialekterna blekingska och norrländska samt kännedom om det svenska minoritetsspråket Tornedalsfinska.

Vare sig blekingska eller Tornedalsfinska är att beteckna som Lingua Franca i Moskva menar källor till Ledarsidorna. Ledarsidorna kommer dock söka den ryska ambassaden under dagen för att avgöra frågan.

När annonsen lades ut var obehindrad ryska ett skall-krav och minst en person som uppfylde det kriteriet, med en kandidatexamen i slaviska språk samt 18 års erfarenhet av öststatspolitik, inklusive ledarerfarenheter, rundades när tjänsten tillsattes. Trots att den personen tidigt anmält sitt intresse och uppfyllde samtliga formella krav.

Danielssons tidigare arbetslivserfarenheter, innan han blev anställd som politisk sekreterare utan personalansvar, är ett halvår som klockförsäljare samt som säljare av Futon-madrasser i Storbrittanien.

När tjänsten som chef för den politiska avdelningen i Moskva framhölls inte kraven i kompetensprofilen att ha haft erfarenhet av försäljning av klockor- och Futonmadreasser. 

Sedan Danielsson tillträdde tjänsten baseras ambassadens politiska vecko-rapporter till utrikesmininstern i huvudsak på  källor såsom Bloomberg News samt den engelskpråkiga Russia Today.

Även det krävs en oberoende arbetsrättslig utredning av just denna tjänstetillsättning så tyder det mesta på att Ann Linde kortslutit UD:s formella regelverk för tjänstetillsättning då den person som till slut fick tjänsten i praktiken inte uppfyller formkraven på en enda punkt.

Ett annat exempel är utnämningen av ny generalsekreterare till Folke Bernadotteakademin, FBA.

Regeringen utsåg den 24 februari, den tidigare biståndsministern Per Olsson Fridh (MP) till ny generaldirektör och chef för Folke Bernadotteakademin. Per Olsson Fridh förordnas från 19 april och sex år framåt.

Per Olsson Fridh (MP) var fram tills regeringskrisen 2022 ansvarig för rekryteringen av en ny generaldirektör till Folke Bernadotteakademin, först som statssekreterare och sedan i egenskap av minister. Men tjänsten tillsattes aldrig och tjänsten gick till honom själv när han tvinngats lämna regeringen. Denna tjänst utlystes av regeringen Löfven, då Miljöpartiet ännu ingick i regeringen och en handfull formellt kompetenta hade vid regeringskrisens inträde då sökt tjänsten samtidigt som ansökningstiden gått ut.

39 personer sökte tjänsten, enligt Regeringskansliets enhet med ansvar för chefsrekrytering. Utrikesdepartementet genomförde även intervjuer av kandidater. När Olsson Fridh upptäckte att tjänsten inte var tillsatt ansökte han, en ansökan som togs emot trots att ansökningstiden eller ett av de viktigare reglerade formkraven vid tjänstetillsättning, löpt ut.

Ett tredje exempel är tillsättningen av tjänsten som ansvarig för religionsdialoger vid UD:s enhet för Konflikthantering. Denna gick direkt till Peter Weiderud som en personlig rekrytering av den tidigare utrikesministern Margot Wallström. Weiderud anställdes vid UD KH som kansliråd med en månadslön på 70 700 kronor efter att han under brådstörtade former tvingats lämna Egypten efter sin tid som direktör vid Svenska Institutet. Institutet stängdes året efter efter att Egypten påtalat sitt missnöje med hur verksamheten utvecklats vittnar källor om på UD samt även från Egyptens sida vittnar andra källor om i de religiösa sammanhang som Weiderud rörde sig i i Egypten.

Orsaken som anges var att Institutet kommit att hamna för nära sympatisörer med det Muslimska brödraskapet som är förbjudet som organisation i Egypten samt sedan en tid förklarat ”haram”, eller smutsigt av Sunni-islams högst meriterade Shura-råd. Shura-rådet vid det anrika al Azhar-universitetet i Kairo.