Det preliminära valresultatet i riksdagsvalet kom att överraska många. Inte minst mätinstituten där ingen lyckades fånga valrörelserna till Moderaterna i valrörelsens slutskede. Frågan instituten och valforskarna nu bör ställa sig är inte om de missade Moderaterna utan varför de gjorde det tillsammans. Om än i olika mån.

Med 93 procent av rösterna räknade stod bilden ändå till slut klar. Socialdemokraterna blev största parti med 28,1 procent, Moderaterna klättrade till 19,9 och Sverigedemokraterna föll tillbaka till 17,6. Marginalen mellan blocken stannade vid blygsamma 0,4 procentenheter till oppositionens fördel. Tillräckligt för en majoritet på 176 mot 173 mandat, men långt ifrån den komfortabla ledning som flera opinionsinstitut spådde bara två dagar tidigare.

Fredagens sista mätningar från Demoskop, Verian, Novus och Ipsos gav samtliga oppositionen ett försprång, från Ipsos blygsamma 0,3 procentenheter till Verians 5,6. Facit blev 0,4 – vilket betyder att Ipsos landade närmast av alla fyra, med Verian på en tydlig sistaplats.

Men den mest intressanta avvikelsen handlar inte om block utan om ett enskilt parti, Moderaterna. Samtliga fyra institut underskattade M, och spridningen är stor. Novus och Ipsos låg närmast med 18,1 respektive 18,3 procent. Men det är ändå 1,6–1,8 enheter under resultatet. Demoskop hamnade på 16,7, tre enheter fel. Värst var Verian som mätte Moderaterna till 15,8 procent eller 4,1 enheter under de faktiska 19,9. Det är den enskilt största avvikelsen i hela mätningsfloran inför valet.

Ett fel som dessutom följde med ända in i Vallokalsundersökningarna som genomfördes.

Mönstret är för konsekvent för att vara slump. När fyra oberoende institut, med olika metodik och olika uppdragsgivare, samtliga missar samma parti i samma riktning pekar det mot en systematisk effekt snarare än fyra separata mätfel. Antingen har M-väljare varit svårfångade i urvalen – en sen rörelse de sista dagarna, eller en skevhet i vilka som svarar i telefon- och webbpaneler – eller så har viktningsmodellerna underskattat hur många som faktiskt tänkte rösta M men ännu inte bestämt sig när fältarbetet gjordes.

Sett över hela partifältet var Ipsos mest träffsäkert, med ett genomsnittligt fel på under en procentenhet per parti. Verian, som mäter tillsammans med SVT, hade det sämsta utfallet såväl som på blocknivå och för enskilda partier, med MP (+1,9) och M (−4,1) som de två tyngsta missarna. Demoskop och Novus hamnade mittemellan, med snittfel på strax över en procentenhet per parti.

Det här är ingen skandal i sig. Mätningar med rimliga felmarginaler ska variera runt det sanna resultatet, och samtliga institut låg inom vad som statistiskt kan förväntas för enskilda partier givet urvalsstorlekarna.

Men det samstämmiga Moderat-missarna, tvärs över institut och uppdragsgivare, förtjänar en närmare granskning när valanalysen fortsätter. Frågan instituten och valforskarna nu bör ställa sig är inte om de missade Moderaterna – utan varför de gjorde det tillsammans.