Världen ser med lika mycket hopp som fasa på det som under gårdagen rapporterades vara ett kuppförsök riktat mot Vladimir Putin. Men frågan är om det var ett allvarligt menat kuppförsök eller om det var något annat. En maktkonsolidering och ett lojalitetstest iscensatt av Vladimir Putin.

Efter en tid av hätska uttalanden på sociala medier beordrade Wagnergruppens chef Jevgenij Prigozjin sina styrkor att gå in i Ryssland. Efter att ha intagit tre städer på mindre än ett dygn backade han sedan efter samtal med Belarus.

– Wagnerbossen har överträffat sig själv, säger SVT:s utrikesreporter Carl Fridh Kleberg.

Jevgenij Prigozjin har från början varit en nära allierad med Rysslands president Vladimir Putin och benämndes som ”Putins kock”. Därefter var han en viktig militärledare som vädjade om mer ammunition till kriget i Ukraina. Wagnergruppen utgör dessutom för Ryssland central partner i bland annat Sudan och andra delar av Afrika.

Men över tid har hans sociala medier-konton med utskällningar riktade mot den ryska militärledningen, följda av obekräftade anklagelser om attacker mot hans Wagnertrupper och hot om hämnd. Med en frispråkighet som inte tillåts någon annan stans i Ryssland.

Slutligen beordrade Prigozjin en marsch mot Moskva, intog tre städer och flera militärförläggningar – för att sedan dra sig tillbaka, enligt uppgift efter förhandlingar med Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko.

Samtidigt är det ingen hemlighet att i relationen Putin – Lukasjenko är det den senare som är den svage, mer att betrakta som en marionett.

I en parallell process valde Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan på ett tidigt stadium under gårdagen att meddela att Turkiet var redo att hjälpa till att söka en “fredlig lösning” om ett väpnat uppror i Ryssland skulle växa fram. Detta meddelade Erdogan själv i ett telefonsamtal med Vladimir Putin.

Erdogan gav i samtalet Putin sitt fulla stöd för alla de åtgärder som han kan behöva vidta för att stabilisera situationen.

Det går inte att komma ifrån att hela förloppet var något annat än vad det såg ut att vara. Ett extremt snabbt förlopp utan några egentliga stridigheter mellan den reguljära armén och Wagnergruppens styrkor samtidigt som konflikten löstes av Lukasjenko som är närmast att betrakta som en vasall i bästa fall. I realisten är Belarus en direkt lydstat till Vladimir Putin.

Även Turkiets snabba reaktion kan tyda på att det var något annat. Erdogan brukar ta gott om tid på sig att välja sida men nu togs beslutet momentant utan betänketid.

Och att Wagner-gruppen på allvar skulle utgöra ett hot med sina uppskattningsvis 20 000 man mot Rysslands armé är tveksamt. Ryssland förfogar fortfarande över en mångdubbelt större styrka.

Jag får känslan att det var inte ett kuppförsök som världen fick se, snarare en konsolidering av makten i Kreml där Putin testade sin närmaste omgivning. Vilka som skulle valt att stödja Jevgenij Prigozjin i ett tidigt skede och vilka som skulle istället betyga Vladimir Putin sitt stöd.

Det var inte ett allvarligt menat kuppförsök. Snarare ett test av lojaliteten mot Putin och en konsolidering av makten och den politiska kontrollen i Kreml.