I del 1 och 2 gick vi igenom Anatolij Tjernjajevs dagböcker och deras uppgifter om den svenska socialdemokratins kontakter med SUKP:s internationella avdelning. Från Sten Anderssons möte med Ponomarjov 1965 till Bernt Carlssons död i Lockerbie 1988. I den avslutande delen vidgar vi bilden att spänna från det socialdemokratiska partiets internationelle sekreterare till fortfarande outforskade arkiv i Berlin respektive Washington och till vad som sammantaget kan anses bekräftat och belagt.

Någon direkt rysk primärkälla som visar ett personligt möte mellan Pierre Schori och Ponomarjov eller Vorozjejkin har ännu inte påträffats i det digitalt tillgängliga materialet. Ett italienskt arkivspår är däremot av intresse. I början av 1973 reste det italienska kommunistpartiet PCI:s representant Vittorio Orilia i Skandinavien för att undersöka möjligheten till närmare kontakter med de svenska och finska socialdemokraterna.

I Sverige var hans viktigaste samtalspartner Pierre Schori och Bernt Carlsson. Enligt Orilias rapport var de beredda att svara positivt på en inbjudan till Rom för fördjupade samtal mellan Socialdemokraterna och PCI. Uppgifterna återges i en genomgång av PCI:s arkiv med hänvisning till originalrapporten daterad den 1 februari 1973.

PCI stod under denna period inte automatiskt under sovjetisk kontroll och utvecklades mot det som senare kallades eurokommunism. Dokumentet visar dock att socialdemokraternas internationella ledning samtidigt förde formella samtal med ett av Västeuropas största kommunistpartier. Detta placerar Schori och Carlsson i samma vidare politiska miljö och kontext som Ponomarjovs arbete gentemot västlig socialdemokrati.

De oöppnade arkiven

Det mest konkreta arkivspåret utanför Ryssland finns i det tyska Bundesarchiv. SED:s centralkommittés avdelning för internationella förbindelser har en akt med titeln “Innen- und Außenpolitik Schwedens” (BArch DY 30/97757, tidigare DY 30-IV A 2/20/584), som omfattar åren 1962–1971. Det är exakt den period då Sten Andersson träffade Ponomarjov i Moskva. I katalogen finns även en arkivserie om SED:s samarbete med partier i Sverige samt rapportering från SED:s partiorganisation vid DDR:s ambassad i Stockholm.

Innehållet i dessa mappar är ännu inte känt.

DDR var både en nära sovjetisk allierad och en stat med ett omfattande underrättelse- och rapporteringssystem i Västeuropa, och SED:s internationella avdelning utbytte regelbundet information med andra kommunistpartier. Tjernjajev noterar själv att 1973 års plan för arbetet med socialdemokratin byggde på information som Moskva lämnat till de europeiska broderpartierna. Akterna kan därför innehålla egna bedömningar av Socialdemokraterna, rapporter om svenska partiföreträdare eller information förmedlad från Moskva.

Men det finns ett till, personligt arkiv. Som idag förvaras på Arbetarrörelsens Arkiv. Sten Anderssons dagböcker och anteckningar. Av dessa är två mappar sekretessbelagda och kräver familjens medgivande. Dessa mappar är dels Anderssons Mellanösternakt, dels hans resedagbok.

Jag har sökt, men nekats, tillstånd att granska dessa mappar.

Redan av uppenbara skäl bör det finnas ett allmänintresse att häva sekretessen kring Anderssons dagböcker men det finns ett avgörande skäl till. År 1965, där denna artikelserie gör sitt avstamp inleds andra avgörande processer i den svenska utrikespolitiken. Det året inleds brytningen med staten Israel genom ett gräl mellan Sten Andersson och Israels utrikesminister Golda Meir.

Det finns idag tre versioner om vad detta gräl, eller oenighet, bottnade och resulterade i. Å ena sidan Meirs enda version. Hon har aldrig ändrat sin historia. En historia skall ställas mot Anderssons två olika versioner som han redogjort för i olika böcker och artiklar.

Dagböckerna kan ge ledtrådar om vilken av dessa som ligger närmast sanningen.

Ett tredje arkiv är det som omfattas av det svenska utrikesdepartementets dagboksanteckningar av för var tid tjänstgörande utrikesminister. Där det sannolikt finns mötesanteckningar och analyser bevarade.

Den amerikanska bilden

CIA:s Reading Room innehåller även rapporten “The New Face of the Socialist International” som beskriver hur Ponomarjov förespråkade permanenta kontakter, informationsutbyte och samordnade initiativ mellan kommunistiska och socialdemokratiska partier.

Rapporten identifierar den så kallade Sorsagruppens besök i Moskva den 1–4 oktober 1979 som den första direkta dialogen mellan Socialistinternationalen och SUKP i organisationens historia. Gruppen träffade Leonid Brezjnev, Ponomarjov och andra sovjetiska ledare. Det är samma år som Tjernjajev träffade Bernt Carlsson i London vid det möte som arrangerades av KGB-residenten.

Den ena källan är en bitvis polemisk amerikansk analys, den andra en sovjetisk insiders privata dagbok. Tillsammans visar de inte att Socialistinternationalen styrdes från Moskva, men de visar att Moskva betraktade organisationen som en strategiskt betydelsefull arena och aktivt arbetade för att bygga permanenta kontaktformer och gemensamt agerande.

Vad som kan anses vara belagt

• Det är belagt att en förtrolig och långvarig kontaktkanal existerade mellan ledande svenska socialdemokrater och SUKP:s internationella avdelning.

• Det är belagt att Jevgenij Vorozjejkin var Ponomarjovs specialist på Sverige och att han åt frukost på tu man hand med Olof Palme den 15 maj 1972.

• Det är belagt att besöket 1972 rapporterades till Moskva genom ett chiffertelegram, och att frågan om förening med kommunisterna stod på ämneslistan i Tjernjajevs samtal med utrikesminister Wickman. Ett samtal där regeringssidan enligt dagboken uttryckte belåtenhet över Moskvas tillrättavisning av det svenska kommunistpartiet.

• Det är belagt att Ponomarjovs avdelning arbetade med promemorior och en särskild plan för arbetet med socialdemokratin.

• Det är belagt att Bernt Carlsson träffade Tjernjajev 1973, och att ett senare möte 1979 arrangerades av den sovjetiske KGB-residenten.

• Det är belagt att Pierre Schori och Bernt Carlsson 1973 var öppna för en fördjupad partidialog med det italienska kommunistpartiet.

Sten Anderssons möte med Ponomarjov 1965 kan mot den bakgrunden inte längre beskrivas som en isolerad protokollär artighetsvisit. Den sovjetiska dokumentationen visar att SAP-ledningen och Ponomarjovs avdelning under de följande åren utvecklade en etablerad och förtrolig relation, skött av namngivna handläggare, dokumenterad i chiffertelegram och arbetsplaner, och accepterad på högsta regeringsnivå.

Det de sovjetiska dagböckerna kan sägas bekräfta är det som Bo Theutenberg beskriver kring Ponomarjov och hans roll i sina dagböcker från UD. Det ger dessutom ytterligare tyngd till Olof Frånstedt uppgifter i böckerna “Spionjägaren” som även de bör anses vara styrkta med de sovjetiska dagböckerna som grund.

Den svenska historien om kontakterna med Moskva har hittills främst berättats genom svenska källor. Som ger en lika begränsad som missvisande bild om historiebeskrivningen ska vila på Sten Anderssons och Pierre Schoris respektive versioner och biografier. De versioner som accepterats som de mest sanningsenliga fram tills idag. De sovjetiska handlingarna ger den andra sidans version. I den sovjetiska dokumentationen, främst i form av anteckningar och dagböcker som förts i realtid, beskrivs relationen inte som ett samtal mellan motparter.

Utan främst som en öppen, vänlig och förtrolig relation mellan två parter som sedan lång tid fört ett samtal på högsta nivå.

Källor

Källförteckning för hela artikelserien:

• Anatolij S. Tjernjajev, dagbok 1972, National Security Archive, övers. Melyakova/Savranskaya (2012). Anteckningarna om SUKP-delegationens Sverigebesök 14–20 maj: Arlanda och Streltsov (14 maj), frukosten Vorozjejkin–Palme (15 maj), mötet med Sten Andersson och sekreterarna Carlsson och Thunell (16 maj), chiffertelegrammet, Palmemötet och kommunikéförhandlingen (18 maj) samt samtalet med utrikesminister Wickman. Dagboken anger endast efternamn för sekreterarna; identifieringen Bernt Carlsson vilar på hans belagda funktion som SAP:s internationelle sekreterare sedan 1970, identifieringen Sören Thunell på hans belagda befattning som partistyrelsens informationssekreterare från 1969, Anders Thunborgs efterträdare på posten (Enn Kokk, ”Last chorus: Sören Thunell”, enn.kokk.se, 10 december 2011).

• Anatolij S. Tjernjajev, dagbok 1973, National Security Archive (2013). Aprilanteckningarnas promemoria om socialdemokratin (verifierad mot NSA-utgåvan), mötet med Bernt Carlsson under sommaren samt anteckningen den 27 augusti om planen för arbetet med socialdemokratin – de två sistnämnda kontrolleras ordagrant mot NSA-utgåvans senare del vid slutnotning.

• Anatolij S. Tjernjajev, dagbok 1979, National Security Archive (2019). Londonanteckningarna: mötet med Socialistinternationalens generalsekreterare Bernt Carlsson, arrangerat av den sovjetiske KGB-residenten, samt kontrasten mellan socialisternas öppenhet och Labourpartiets undvikande.

• Boris N. Ponomarjov, ”Актуальные проблемы теории мирового революционного процесса”, Kommunist, nr 15, 1971, s. 37–71.

• Vittorio Orilia, ”Per l’Ufficio esteri del PCI – Relazione sui contatti avuti in Finlandia e Svezia”, 1 februari 1973. FIG, APC, Estero, Incontri internazionali, mf. 73, s. 1276–1277. Behandlad av Michele Di Donato i *Pci e socialdemocrazie europee da Longo a Berlinguer*.

• Olof Frånstedt, *Spionjägaren*, del 1 (ICA Bokförlag 2013, ISBN 978-91-534-3962-2), kapitel 11, ”Källa 1151 – Bedömning B2”, s. 183–201. IB-dokumentet daterat 25 november 1965 reproducerat i faksimil s. 196; Andersson/Ponomarjov-mötet med fusionsförslaget samt ABF och Vetenskapsakademien som namngivna kontaktkanaler s. 196–197; Streltsovs rapportering om Thunborg och Andersson s. 193; Metropolmötet med Schori, Andersson och Thunborg februari 1966 s. 200; Beljakovs möte med Ingvar Carlsson och Sven Hultström april 1967 s. 201. Källbeteckningarna Thunborg = Källa 1151 och Schori = Källa 1152 bekräftade i SVT Nyheter 27 augusti 2013, ”S-toppar i hemliga möten med Sovjet”. Ordagrann transkription av faksimilet görs från det fysiska exemplaret vid slutnotning; originalets arkivsignum omfattas av sekretess och är inte offentligt kontrollerbart.

• Arnold Silver, “The New Face of the Socialist International”, Heritage Foundation, 1981. Samtida polemisk analys; bevarad i CIA Reading Room men inte producerad av CIA. Sorsagruppens Moskvabesök 1–4 oktober 1979.

• William Engdahl, “A Classical KGB Disinformation Campaign: Who Killed Olof Palme?”, Executive Intelligence Review, 1986.