Höga risker i Stockholms prestigeprojekt
Stockholm Exergis BECCS-anläggning är ett av de mest kapitalintensiva svenska klimatprojekten som är under produktion. Hela intäktsmodellen, från såväl staten som EU och kommersiella kunder som Microsoft är villkorad av att en delvis oprövad teknik levererar utlovad prestanda. Om något av dessa led brister riskerar både den klimatpolitiska kalkylen och affärsmodellen att raseras samtidigt.
I norra Stockholm gjuts just nu grunden till vad som ska bli Sveriges första storskaliga anläggning för koldioxidinfångning. Stockholm Exergis BECCS-projekt i Hjorthagen är tekniskt imponerande och politiskt högt prioriterat – men affärsmodellen bygger på antaganden som ännu inte är testade i verkligheten.
Enligt Dagens Industris reportage från byggarbetsplatsen i juli i år pågår ett arbete under stark tidspress. 10 000 kubikmeter cement har gjutits till bottenplattan, cirka 1 800 pålar har slagits ner samt att den gamla kajen i Värtahamnen byggs om för att bära åtta cisterner för flytande koldioxid.
Anläggningen ska stå klar 2028 och årligen fånga in omkring 800 000 ton koldioxid från förbränning av biomassa vid kraftvärmeverket i Värtan. Målet över en femtonårsperiod är 11 miljoner ton. Detta motsvarar ungefär en fjärdedel av ett års samlade svenska utsläpp,som 2024 uppgick till 47,5 miljoner ton enligt Naturvårdsverket.
Villkorad finansiering – Med hög risk
Kostnaden för anläggningen bärs av tre finansieringskällor som var för sig är villkorade av att anläggningen levererar enligt plan.
Det första och största benet är det svenska statsstödet på drygt 20 miljarder kronor som Stockholm Exergi vann i den första utlysningen inom Energimyndighetens system för bio-CCS.
Stödformen skiljer sig markant från flera tidigare uppmärksammade svenska industristöd. Stödet baseras på en omvänd auktion,där den aktör som begär lägst ersättning per ton avskild och lagrad koldioxid vinner budgivningen. Enligt Energimyndigheten är tanken att konkurrensen om stödet ska driva budgivare att lägga bud nära sina faktiska kostnader vilket minskar risken för överkompensation jämfört med om staten på förhand hade fastställt en subventionsnivå.
Stödet betalas dessutom ut i efterhand allteftersom koldioxid faktiskt lagras geologiskt och under maximalt femton år . Det eller de projekt som beviljas stöd måste kunna leverera lagrad koldioxid senast tre år efter stödbeslutet med möjlighet till högst två års förlängning.
Denna konstruktion, resultatbaserad utbetalning kopplad till en konkurrensutsatt auktion innebär i teorin en mjukare budgetrestriktion än de förskottsfinansierade stöd och garantier som präglat andra gröna industrisatsningar. I praktiken skapar den samtidigt ett hårt tidstryck eftersom varje månads försening urholkar kalkylen. Stödet betalas inte ut förrän leverans sker.
Det andra benet är 180 miljoner euro från EU:s innovationsfond, och det tredje är kommersiella avtal om negativa utsläpp (däribland med Microsoft) som en del av en växande frivillig marknad för företag med nettonoll-åtaganden.
Gemensamt för alla tre är att de dels förutsätter att anläggningen dels färdigställs i tid, dels når den tekniska prestanda som utlovats.
Oprövad teknik
Miljöorganisationen Fern har i en granskning av projektet rest tre huvudsakliga invändningar, sammanfattade i Geoengineering Monitor av Martin Pigeon.
Den första gäller den tekniska mognadsgraden. Fångstteknologin Hot Potassium Carbonate är enligt Fern oprövad i kraftverkssektorn i den skala som nu planeras. Den utlovade fångstgraden på 90 procent har veterligen inte uppnåtts av någon existerande CCS-anläggning och den påstådda energiförlusten på endast 2 procent för att driva infångningsprocessen saknar motstycke bland befintliga anläggningar. Stockholm Exergi själva beskriver tekniken som “väl beprövad” i sin egen kommunikation. En beskrivning som inte är okontroversiell.
Den andra gäller lagringskapaciteten. Enligt Fern hade det norska lagringsprojektet Northern Lights som ska ta emot den infångade koldioxiden från Hjorthagen och lagra den i sandstensreservoarer under Nordsjöns botten vid tidpunkten för rapportens publicering (november 2024) redan bundit upp sin kapacitet till andra kunder. Detta utan att Stockholm Exergi hade säkrat ett bekräftat alternativ.
Den tredje och mest principiella invändningen gäller själva klimatlogiken. Fern menar att givet det svenska skogsbrukets utbredda kalhyggesmetoder och den höga avverkningstakten i kvarvarande skogar med höga naturvärden, riskerar uttaget av biomassa att öka den atmosfäriska koldioxidhalten under lång tid framöver.
Det skulle undergräva hela premissen om att BECCS ger negativa nettoutsläpp genom trädens återväxt. Fern räknar även med att motsvarande klimatnytta i teorin skulle kunna uppnås till en bråkdel av kostnaden genom att minska den årliga svenska avverkningen med 0,8 procent, en åtgärd som samtidigt skulle gynna biologisk mångfald direkt.
Stockholm Exergis BECCS-anläggning är ett av de mest kapitalintensiva svenska klimatprojekten som är under produktion. Hela intäktsmodellen, från såväl staten som EU och kommersiella kunder som Microsoft är villkorad av att en delvis oprövad teknik levererar utlovad prestanda inom en snäv tidsram och att en ännu inte fullt bekräftad lagringskapacitet i Nordsjön finns tillgänglig när koldioxiden väl är infångad.
Om något av dessa led brister riskerar både den klimatpolitiska kalkylen och affärsmodellen att rasera samtidigt.
Johan Westerholm
