Aftonbladets ledarredaktion, en del av klimat- och miljörörelsen utmålar bolag som Sveaskog som hänsynslösa profitörer efter att ledarredaktören förlorat ett av “sina” hemliga kantarellställen. Redaktionen drömmer sig till en tid när hela Sverige består av orörd trollskog. Aftonbladet undviker noga att nämna skogsbrukets positiva tillskott i främst klimat- och miljöarbetet och den svenska välfärden.

En alltmer desperat klimat- och miljörörelse tar till allt mindre av faktabaserade argument. Senaste exemplet kommer från Aftonbladets ledarredaktion som beklagar sig över ett förlorat kantarellställe och målar upp bolag som Sveaskog som ett hot mot mänskligheten. Det trots att den skyddande skogen tillsammans med den skog som inte brukas av andra skäl upptar nära en tredjedel av Sveriges skogsarealer.

Efter regeringsskiftet senhösten 2022 befinner sig klimat- och miljörörelsen sig på reträtt. Med regeringsskiftet kan en utveckling mot en mer tidsanpassad och genomtänkt klimat- och miljö-politik skönjas. Tidigare fick klimat- och miljörörelsen allt de pekade på. Idag blir utspelen mot bakgrund av detta allt mer desperata. Utspel som sällan har någon förankring i fakta.

Anders Lindberg, Aftonbladets ledarredaktör menar att hans barn inte kommer att kunna få uppleva den John Bauer-liknande skog han själv håller kärt. Att bolag som Sveaskog hotar ett helt kulturarv. 

Lindberg menar att 

De har ett jobb att sköta och självklart behöver skogen tas om hand och brukas. Men träd är något mer än bara en fabrik för trä. Skogen är liv, sagor och skratt vid lägerelden.

Skogen är en del av människors liv och livsviktig för en lång rad ekosystem.

Varför tar inte Sveaskog hänsyn till det? Varför inte lämna några meter nära där människor bor? Varför rensa så rent att man bara känner lukten av förruttnelse och död när man går förbi.

Jag förstår inte det.

Kommer det ens finnas någon trollskog kvar för mina barn? För dina barn?

Den svenska miljöbalken är ett av världens kraftigaste lagrum för reglering av hur markägare får nyttja sin mark. Den innebär kraftiga inskränkningar i äganderätten samt genom de underliggande regelverken i flera fall omöjliggör ett hållbart och ekonomiskt motiverat jord- och skogsbruk. 

Skogsbruket är, vilket Lindberg noga undviker, en av Sveriges viktigaste förutsättningar för att bidra positivt till klimatarbetet. Skogsnäringens totala positiva klimateffekt är omkring 93 miljoner ton koldioxid per år. Bidraget till att minska eller neutralisera Sveriges klimatpåverkan kan sättas i relation till Sveriges totala utsläpp på 53 miljoner ton CO2e för samma år.  Skogsindustrins utsläpp av växthusgaser motsvarar ca 1% av landets totala utsläpp.

Samtidigt är 120 000 är totalt sysselsatta i skogsnäringen, dvs som anställda eller som underleverantörer som är direkt kopplade till skogsbruk. Till detta skall de som är indirekt sysselsatta adderas. Skogsnäringen är Sveriges största inköpare av transport- och logistiktjänster.

Cirka 82 % av produkterna som produceras exporteras. Skogsindustrin svarar för 9-12 procent av svensk industris totala sysselsättning, export, omsättning och förädlingsvärde. Med andra ord, skogsindustrin är en förutsättning för den svenska välfärden.

Och kan fortfarande bidra. Av hela landets skogsareal brukas endast 70 procent. Resterande är undantagna dels genom naturreservat och egen avsättning av skogsägarna själva, denna del svarar för 15 procent av den del som inte brukas. Till det ska adderas lika mycket i skogsimpediment, eller skog som av andra skäl inte kan brukas. Skälen kan vara att marken är olämplig för skogsbruk eller att den helt enkelt har för låg avkastning.

Lindberg undviker även noga att nämna detta, även att Svenska kyrkan är en av Sveriges största skog- och markägare som bedriver skogsburk i precis samma utsträckning som det Sveaskog han avskyr.

Aftonbladets ledarredaktion gråter över ett förlorat kantarellställe. Och förmår inte förstå eller ta in att just de John Bauer-liknande skogar som de påstår är hotade utgör nästan en tredjedel av Sveriges yta. Resterande nyttjas för att dels säkerställa den svenska välfärden men inte minst för att bidra till den svenska klimatomställningen.