Kristdemokraternas handlingsplan mot islamism kräver omfattande ingrepp i grundlagar
Kristdemokraternas rapport ”Handlingsplan mot islamism”omfattar flera förslag som med stor säkerhet kräver antingen omfattande grundlagsändringar eller genomgripande analys av hur de kan harmoniera med idag gällande grundlagar och Europakonventionen. Antas reformprogrammet kan delar av detta implementeras först i samband med valet att 2030 genomförts. Samtidigt ansvarar partiet själva redan idag för att dagens regelverk både kortslutits och luckrats upp genom ansvarigt statsråds agerande.
Inför valrörelsen har Kristdemokraterna lanserat en handlingsplan mot islamism som ett av sina vallöften. Trots en alltmer större politisk samsyn på faran med islamism som drivkraft för att skapa splittring och parallellsamhällen, i varje fall från ett retoriskt perspektiv, så har de nödvändiga reformerna uteblivit under mandatperioden.
Relaterat: Regeringen medger studieförbund att bli politiska kamporganisationer
Bland annat har avfinansieringen av de mest radikala organisationerna förhindrats. Dels genom att kristdemokraterna själva, främst företrädda av socialminister Jakob Forssmed försenade implementeringen av de demokratikriterier som förhandlades fram mellan Moderaterna och Socialdemokraterna under förra mandatperioden och reglerar utbetalningen av statsbidrag till civilsamhället. Detta skedde redan i samband med att regeringen Kristersson tillträdde. Lagen ansågs hota utbetalningarna till en handfull kristna förhandlingar som inte lever upp till de grundläggande krav på demokrati och insyn som staten kräver.
Relaterat: Arvsfondsdelegationen rycker upp demokratikriterierna med rötterna
Efter hårda förhandlingar infördes dock dessa men de har redan kommit att kortslutas i och med att Arvsfondsdelegationen upphävt delar av regelverket. Allmänna Arvsfonden tillhör Forssmeds politiska ansvarsområde och finansierar stora delar av de religiösa samfunden vid sidan av statsbidragen. Även de muslimska.
Relaterat: Riksrevisionen tar sig an Allmänna arvsfonden – mot regeringens vilja
Stora systematiska brister
Rapporten uppvisar systematiska brister. Istället för följa Säkerhetspolisens definition av islamism blandar den konsekvent islamism (politisk rörelse), islamistisk terrorism, hedersrelaterat förtryck och allmänt religiöst konservativa värderingar i en och samma problemformulering. Det skapar ett analytiskt hål: om fenomenen har olika orsaker kräver de olika lösningar. En slöjbärande förskolepedagog och en terrorist hamnar i samma kategori.
Rapporten beskriver symptom utförligt men saknar en förklaring till varför parallellsamhällen uppstår eller varför våldsbejakande miljöer växer. Socioekonomisk segregation, utanförskap och misslyckad integration nämns inte som strukturella drivkrafter — vilket gör att åtgärdslistan riskerar att missa rötterna.
Rapporten är stark på lagstiftningsåtgärder men svag på hur de ska tillämpas i praktiken samt genomgående brister i bakgrundsanalys. Exempelvis: hur ska rektorer ges “stärkt handlingsutrymme” utan tydliga processer? Och varför har de befintliga verktygen inte räckt?
Krav på omfattande grundlagsändringar
Förslag som sannolikt kräver grundlagsändringar eller innebär allvarliga RF-konflikter Förbud mot burka, niqab och slöja i förskola/lågstadiet.
Regeringsformens (RF) 2 kap. 1 § skyddar religionsfriheten och yttrandefriheten; 2 kap. 20–21 §§ reglerar hur dessa får begränsas. Begränsningar av religionsfriheten kräver lagform, ska vara proportionerliga och får inte gå utöver vad som är nödvändigt.
Flera länder (Frankrike, Belgien) har lyckats lagstifta om ansiktstäckning i offentliga miljöer, men det förutsätter en annan rättslig tradition och har prövats i Europadomstolen. I Sverige är det tveksamt om ett generellt förbud mot ansiktstäckning på allmän plats klarar RF:s proportionalitetsprincip. Slöjförbud specifikt i förskola och lågstadiet har stöd i analogier med yrkesbegränsningar, men rör sig i en rättslig gråzon och är inte oproblematiskt.
Förbud mot shariadomstolar med straffsanktion
Religiösa skiljeförfaranden är i dag i viss utsträckning tillåtna inom civilrättens ramar (parterna kan frivilligt vända sig till religiösa rådgivare). Att kriminalisera “den som organiserar, leder eller dömer” i sådana förfaranden kräver en noggrann avgränsning mot föreningsfriheten (RF 2:1) och religionsfriheten. Ett alltför brett formulerat förbud riskerar att kollidera med RF och Europakonventionens artikel 9 och 11. Det är genomförbart men kräver grundlig grundlagsanalys och troligen precisa avgränsningar i lagtexten.
Rösträttsgräns på fem år för kommunal- och regionval samt medborgarskapskrav för kommunfullmäktige
Detta kräver sannolikt grundlagsändring. Nuvarande rösträttsregler för utländska medborgare i kommunalval (tre år) finns i RF 3 kap. 4 §. Att höja gränsen till fem år och kräva medborgarskap för valbarhet till kommunfullmäktige innebär ändringar i RF som kräver två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan — det vill säga ett av de tyngre lagstiftningsspåren.
Obligatorisk samhällsintroduktion för föräldralediga
Att tvinga privatpersoner att delta i statlig utbildning under föräldraledighet tangerar RF 2 kap. 8 § (skydd mot påtvingat deltagande i åsiktssammanhang) och den negativa föreningsfriheten. Det är troligen hanterbart som villkor kopplat till bidragsuttag (dvs. man kan tacka nej men förlorar del av förmånen), men en obetingad skyldighet är mer problematisk.
Förbud mot regelbundna utåtriktade böneutrop
Det finns ett hypotetiskt utrymme via ordningslagen och bullerstörningsreglering, men ett riktat förbud mot just religiösa böneutrop — snarare än allmän bullerbegränsning — riskerar att utgöra diskriminering på religiös grund och stå i konflikt med RF 2:1 samt Europakonventionens 9:e och 14 :e artiklar.
Sammantaget utgör Kristdemokraternas handlingsplan mot islamism något som i bästa fall kan utgöra ramen för en inledande politisk debatt. Handlingsplanen kommer kräva omfattande ingrepp i grundlagsfästa fri-och rättigheter samt ett mellanliggande riksdagsval. Med de skärpta krav på majoritet vid förändring av grundlagar är det tveksamt om någon punkt i programmet kan antas innan första januari 2031.





























































































