Sverige blev igår vittne till “The Big Game” när Magdalena Andersson lyckades föra Sverige ett steg till på vägen mot ett fullt Nato-medlemskap. Inte i alla detaljer, men tillräckligt mycket för att börja förstå vilken utrikes- och säkerhetspolitisk ordning Sverige nu går in i. Där de olika politiska prislapparna kan betalas av andra samt att de som inte håller måttet i dessa förhandlingar helt enkelt degraderas till budbärare och budbilschaufförer.

Efter ett flera timmar långt möte klev Sveriges statsminister Magdalena Andersson, Finlands president Sauli Niinistö, Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg tilsammans med ländernas respektive utrikesministrar upp på podiet i Madrid.

Utan förklaring började man sedan skaka händer och skriva under vad som såg ut att vara ett avtal. När papperet var påskrivet klev de av podiet utan att nämna vad man kommit överens om. 

Finlands president Sauli Niinistö publicerade kort därefter ett meddelande där han bekräftade att Turkiet stöder både Sveriges och Finlands medlemsansökan efter att tecknat ett avtal.

Nato´s generalsekreterare Jens Stoltenberg menade i ett uttalande att

“Jag välkomnar starkt undertecknandet av detta trilaterala memorandum, och jag välkomnar starkt det konstruktiva anslag som alla tre länder har visat under förhandlingarna. Finskt och svenskt medlemskap i Nato är bra för Finland och Sverige, det är bra för Nato och det är bra för europeisk säkerhet”.

Utrikesminister Ann Linde tillade att det nästa vecka kommer hållas förhandlingar i Bryssel, när de är klara så kommer Sverige få status som inbjudet land. Det var första gången under hela processen, som skötts av Magdalena Andersson och statsrådsberedningen med stöd från hennes handplockade statssekreterare Oscar Stenström, som Linde och hennes utrikesdepartement hade en egentlig roll att spela.

UD har sedan en lång tid tillbaka varit marginaliserat i arbetet och endast haft rollen ”answer only when spoken to”, eller ”ni ska endast svara på tilltal och utföra angivna arbetsuppgifter, inte komma med några egna initiativ”. 

Ett exempel på hur hårt Magdalena Andersson hållit i processen var när Robert Rydberg under förra veckan åkte ner till Ankara för att leverera 600 sidor dokumentation i olika detaljfrågor som Turkiet efterfrågade eller krävde svar på. Enda skälet att regeringen skickade Rydberg var att han var på rätt diplomatisk nivå då mottagaren var hans motsvarighet på det turkiska utrikesdepartementet.

Relaterat: Så kommer UD att behöva förändras vid ett svenskt Nato-medlemskap

Rydberg själv skall inte haft något mandat annat än att överlämna det material Turkiet krävt erfar Ledarsidorna.

Det är heller ingen hemlighet att majoriteten inom kretsen som går under benämningen “Dirty Dozen”, som omfattar majoriteten av UD:s chefstjänstemän tillhör eller tjänstemän som är skolade av Schori-falangen och nästintill fientligt inställda till försvarsalliansen Nato.

Amineh Kakabaveh gårdagens stora förlorare

En representant för Turkiets delegation under Nato-mötet, Betül Uygur har skickat innehållet i avtalet till bland annat Aftonbladet och Expressen som vart tidigt ute med att läga ut avtalet, eller egentligen trilaterala memorandum som förhandlats fram på sina respektive hemsidor. Innehållet är enligt Turkiet bland annat:

• Fullständigt samarbete med Turkiet i kampen mot PKK och dess medlemsförbund.
• Att visa solidaritet med Turkiet i kampen mot terrorism i alla dess former och manifestationer.
• Åtagande att inte stödja kurdiska organisationerna PYD/YPG och FETO.
• Undvika embargorestriktioner inom försvarsindustrin och öka samarbetet.
• Inrättande av en strukturerad samarbetsmekanism för delning av underrättelser i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.
  Att vidta konkreta åtgärder för utlämning av terroristbrottslingar och göra bilaterala avtalsarrangemang.
• Förbud mot insamlings- och rekryteringsaktiviteter för PKK och dess medlemsförbund och frontorganisationer och deras utredning.
• Förhindra terrorpropaganda mot Turkiet.

En central fråga för Turkiet har varit synen på landets säkerhet och hotet från terrorism. Turkiet har krävt utvisningar av personer i Sverige som turkarna anser tillhör PKK och andra organisationer.

– Vår inställning till PKK är kristallklar. Den är listad som terrororganisation inom EU och ses också så av Sverige, slog statsminister Magdalena Andersson (S) fast när hon på måndagen besökte Natohögkvarteret i Bryssel innan sin avresa till Madrid.

Två utvisningar har skett i år, enligt en regeringskälla, och fler kan komma. Regeringen ville inte svara på DN:s frågor om listan på minst ett 10-tal personer, utan den hänvisar till Säkerhetspolisen. Det kan efter gårdagen inte uteslutas att det kommer genomföras fler utvisningar av turkiska medborgare som har eller har haft ett samarbete med PKK och de organisationer som kan associeras med PKK eller som deltagit i PKK-kontrollerade operationer.

Den lag som främst kan tillämpas är lagen om särskild utlänningskontroll. Säpo är den myndighet som har kunskap om terrorism, medan beslut om utvisning fattas av Migrationsverket. Beslutet kan överklagas till migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen. Ytterst avgör regeringen om utvisningen ska verkställas.

Avtalet, eller hela gårdagen, bör anses vara en svidande slutlig förlust för den tidigare vänsterpartistiska riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som den hårda vägen nu fått erfara vad ett avtal med en socialdemokrat är värt.

Kakabaveh hotade under gårdagen, som ensam riksdagsledamot, med att väcka en misstroendeförklaring. För att en sådan ens skall kunna väckas och behandlas av riksdagen krävs 35 ledamöter.

Några frågetecken kvar

Mats Knutson, SVT politiske analytiker, menar att situationen är svårbedömd. Han frågar sig om vilka påtryckningar som Turkiet utsatts för av andra Nato- och EU-länder för att släppa igenom Sverige okända men egentligen är Knutsons fråga felformulerad. Vad, och vilka, garantier som Turkiet fick från andra Nato-länder är mer intressant.

I det trilaterala memorandum som tecknats mellan Finland, Sverige och Turkiet finns skrivningar samt åtaganden från Finlands och Sveriges sida som inte finns i de turkiska bilaterala relationerna med något annat Nato-land.  Det kan därmed inte uteslutas att Turkiet och Erdogan kommer använda sig av avtalet som bräckjärn eller hävstång i relation med andra Nato-länder och på sikt kräva en harmonierad syn på bland annat YPG/YPJ. 

Framtiden får även utvisa om priset för att lösa upp de diplomatiska låsningarna även kom att betalas av USA. Turkiet har tidigare visat intresse för flygsystemen F-16 respektive F-35, något som USA så här långt nekat Turkiet möjligheter till. Avtalet igår kan ha tagits fram även med uppmjukningar av andra Nato-medlemmars tidigare hårda attityd mot Erdogan.

Relaterat: Så kan Nato lösa upp knuten med Turkiet

Det pris som Nato under gårdagen kunda håva in var och är alltför värdefullt för Nato varför det finns ett intresse att gå Turkiet till mötes på fler frågor än vad som annars kan vara motiverat. Det visade såväl Ryssland som Kina att Nato fortfarnde är en enad försvarsallians.

Det som skulle kunna tyda på detta är Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenbergs roll i framtagandet av avtalet. Och att fler Nato-länder skall ha varit med och betalat det pris som möjliggjort gårdagens upplåsning av en låst situation bör betecknas som sannolik gränsande till visshetens nivåer. Vilket hela tiden varit Turkiets och Erdogans ambitioner.

Sverige är endast ett medel för att uppnå andra mål för Turkiet, inte målet i sig.

Inalles är ändå gårdagen ändå en framgång för Magdalena Andersson personligen. Att hon kunnat lotsa Sverige till att få en officiell position som kandidatland till Nato. Nu återstår endast respektive lands parlamentariska process men inte heller den är självklar. I fallet med Turkiet kan det nationalfascistiska MHP komma att ställa än högre krav för att möjliggöra ett svenskt Nato-medlemskap. Samma sak gäller Kroatien.

Gårdagen var även den sista spiken i kistan för UD. Ett UD där även Ann Linde allt mer framstår som en ”messenger girl” i likhet med sin statssekreterare som degraderats till budbilschaufför i de bilaterala förhandlingar som till slut ledde till att Sveriges Nato-process kan ta ett steg till.

Sverige blev igår vittne till “The Big Game”. Inte i alla detaljer, men tillräckligt för att börja förstå vilken säkerhetspolitisk ordning vi nu går in i. Där de olika politiska prislapparna kan betalas av andra samt att de som inte håller måttet i dessa förhandlingar helt enkelt degraderas till budbärare och budbilschaufförer.

Relaterat:  Löfven om Nato: USA:s kärnvapen ett problem – Inte Rysslands