Inom det biståndsindustriella komplexet intar det svenska generalkonsulatet i Jerusalem en särställning. Inte bara som delfinansieringskälla för PFLP och Hamas utan som plantskola och “role-model” för andra biståndsorienterade ambassader som helt eller delvis kontrolleras av de semipolitiska maktstrukturer som genomsyrar den svenska utrikesförvaltningen. Det är heller ingen slump att konsulatet i Jerusalem kallas för “Svarta Tornet” av elaka tungor som inte vill se den politisering som präglar den svenska biståndspolitiken.

Västeuropa har sedan i slutet på 1990-talet garanterat betydande finansiering till palestinska civilsamhällets organisationer (CSO) för ekonomisk utveckling, främjande av fred och mänskliga rättigheter. 

Sveriges fokus på detta biståndsområde tar fart 1999-2001 när Ellinor Hammarskjöld efter fler år vid FN:s högkvarter i New York där hon som jurist arbetat med främst ”Human Rights” och ”Humanitarian Law” anländer för tjänstgöring vid generalkonsulatet i Jerusalem. Generalkonsulatet i Jerusalem är inte primärt ett konsulat för konsulära ärenden utan är i huvudsak ett lokalkontor för biståndsmyndigheten Sida att fördela svenska skattemedel från. Under Hammarskjölds tid etablerades kontakt och samarbete med de organisationer som 2005 kom att stå för konsulatets vidare utveckling.

Hammarskjöld har sedan dess innehaft i praktiken de högsta chefspositionerna på UD; Utrikesråd, personalchef och är idag rättschef med sitt ämbetsrum invid biståndsminister Johan Forsell (M).

Efter flera år med ett biståndsarbete som i mångt och mycket byggde på att de respektive land arbetat enskilt med sin egna nätverk drev Sverige fram en finansieringsmekanism specifikt för att stödja palestinska icke-statliga organisationer, med poolade resurser. Detta sammanfaller med att Carin Jämtin tillträder som socialdemokratisk biståndsminister.  Det uttalade målet för dessa gemensamma mekanismer var att öka effektiviteten i budgeteringsprocessen, och inkluderade att delegera så mycket av beslutsprocessen som möjligt till de palestinska mottagarna.

Reformerna, som drevs fram av främst den svenska projektledningen på Sveriges generalkonsulat,  fick senare kraftig kritik från Sveriges partnerländer. Efter regeringsskiftet 2014 drev Sverige igenom ytterligare reformer. Reformer som 2017, när projektet “Humanitarian Law Secretariat” havererade helt, kom att utsättas för kraftig kritik av partnerländerna Danmark, Nederländerna och Schweiz. Ramverken utvecklades av de konsuler som tjänstgjorde under generalkonsuln Ann-Sofie Nilsson ledning 2015-2018.

Redan under projektets löptid var korruptionsnivån så pass hög att till och med palestinska parlamentariker reagerade på de höga arvoden som betalades ut genom sekretariatet. Månadslöner på 10 000 USD och timarvoden på 180 USD var inte ovanliga. Det skall ställas mot de inrapporterade inkomstuppgifterna där en medelpalestiner som inte faller under fattigdomsgränsen (c.a en tredjedel av befolkningen) har 59 791 USD per år eller 28,75 USD per timme.

De som fick förmånen att jobba i det svenskadministrerade projektet kunde med andra ord räkna med att tjäna sex gånger så mycket som andra palestinier i arbete.

Avveckling i panik efter avslöjanden

När huvudprojektet under anslagsperioden 2012-2017 avvecklades under stor brådska efter avslöjanden om omfattande finansiering av bland annat terrororganisationen PFLP och med klara ideologiska band till den nazistanklagade BDS-rörelsen (Boycott, Desinvest, Sanctions) uppdagades att projektledningen genomsyrades av frånvaron av insyn och tillsyn. Avvikelser från principerna för goda styrelseformer, som ofta åtföljer europeisk finansiering för i synnerhet utländska politiska icke-statliga organisationer saknades genomgående. 

Relaterat: Statsbidrag till Hamas kapacitetsuppbyggnad

Projektet ”Humanitarian Law Secretariat” återrapporterades officiellt som att det avvecklades planenligt och kontrollerat av generalkonsulatet men det är, trots sekretessmarkerade mail och att underlagen är bristfälliga, uppenbart att det skedde i en stämning av panik efter att Ledarsidorna och Världen Idag beskrivit projektets koppling till Hamas och PFLP.

I en mailtråd som initieras av generalkonsuln Ann Sofie Nilsson till Ann Måwe, Vänsterpartiets EUP-ledamot Jonas Sjöstedts maka, som då var biträdande chef på UD:s Mellanöstern- och Nordafrikaenhet och närmast kom från en tjänstgöring som konsul i just Jerusalem är paniken uppenbar där man sluter sig till att organisationen WATC, Women’s Affairs Technical Committee, med omedelbar verkan måste skiljas från projektet efter att ha hyllat Hamas-martyrer.

WATC finansierades med främst svenska medel men indirekt via “Humanitarian Law Secretariat” som tjänade som filter mellan konsulatet och PFLP samt Hamas nätverksorganisationer. I tidigare andra mailtrådar märks irritationen över att konsulatets projekt kritiserats för sin koppling till och sympatier med BDS-rörelsen vilken beordrades att tonas ned.

Runt 75 procent av de biståndsmedel (totalt c.a 250 MSEK varav Sverige stod för 100 MSEK) som kanaliserades via sekretariatet gick under programperioden till organisationer som kontrollerades av Hamas.

Ett exempel på en sådan organisation var PBA, Palestinian Bar Association eller det palestinska advokatsamfundet som i sina stadgar förbjöd sina medlemmar att ha kontakt med israeler och israeliska myndigheter i området “from the river to the sea”. Det hindrade dock inte den svenska projektledningen att betala ut svenska skattemedel i bidrag.

Tid för belöning – trots fiasko och terrorfinansiering

De som under den tid som konsulatet utvecklade och genomförde samt kom i kontakt i chefsposition med projekt enligt den modell som Carin Jämtin arbetat fram som biståndsminister och som präglade bland annat Humanitarian Law Secretariat” under perioden 2012-2017 har senare haft goda karriärutvecklingar under förutsättning att de uppfyllt begåvnings-, kvalitets- och lojalitetskraven.

Relaterat: Så växer hybriddiplomaternas inflytande

Ann Sofie Nilsson blev direkt efter tiden i Jerusalem Sveriges ambassadör för nedrustning och icke-spridning. Ett av de finaste uppdragen en socialdemokratisk opolitisk tjänsteman kan få och som ett direkt erkännande att tillhöra Pierre Schoris utrikespolitiska tradition.

Andra kom att, trots att de som Sida-anställda egentligen inte var kvalificerade för diplomatprogrammet få framträdande befattningar vid andra beskickningar. Konsuln  Amra Turcinhodzic är idag förste sekreterare vid en av de mest korruptionstyngda svenska beskickningarna. Ambassaden i Nairobi har nyligen varit involverad i en omfattande korruptionshärva där mer än 100 miljoner kronor försvann eller saknar adekvat redovisning. Ett projekt och en mörkläggning från Sida som kommer beskrivas i en kommande artikel.

Konsuln Johanna Strömquist belönades med ambassadörstjänsten i Sarajevo och utsågs nyligen till generalkonsul i Istanbul. Turkiet är för övrigt ett av få länder som Hamas ledning kan röra sig fritt i.

Ann Måwe, som under programperioden var biträdande chef på UD:s Mellanöstern- och Nordafrikaenhet blev senare ambassadör i Vietnam och är idag chef för dialoginstitutet i Amman, Jordanien. Även det en placering med hög status. Institutet invigdes av utrikesminister Margot Wallströms (S) kabinettssekreterare Annika Söder (S) i närvaro av representanter för samtliga länder och religioner i MENA-området. Utom staten Israel och judendomen.

De fick aldrig någon inbjudan. Av lätt insedda skäl. Sidas och svenska UD:s tjänstemän ser inte en dialog med judar som nödvändig.

Men alla gick det inte lika bra för. Flera av de lägre presterande tidigare konsulerna är idag återförvisade till Sverige där många sitter på huvudkontoret i Rissne, granne med utanförskapsområdet Rinkeby med egenpåhittade titlar och arbetsuppgifter, andra hamnade på det Kreml-orienterade svenska fredsforskningsinstitutet Sipri.

Sverige fryses ute – Men verksamheten fortsätter

Efter den panikartade nedstängningen 2017 återgick länderna till att agera på egen hand. Något officiellt skäl för att samordningen av biståndet till Palestina gavs aldrig men inget nordiskt grannland som tidigare samarbetade med Sverige i bistånd till Palestina bjöd in Sverige till förnyade samarbeten den efterföljande programperioden. Tvärtom menade Danmark, Finland och Norge att de inte skulle närvara vid denna form av samordningsmöten om Sverige deltog.

Händelserna 2016 och 2017, med de avslöjanden som ledde till projektets panikartade avslut, förstärkte den israeliska antipatin mot Sverige i allmänhet och Margot Wallström i synnerhet.  Det bidrog till att Wallström fick finna sig att hela sin tid som utrikesminister vara ”non grata” eller icke önskvärd i Israel.

Relationerna kunde börja mjukas upp först efter att Urban Ahlin (S) som talman på ett talmansbesök smugglat med sig dåvarande handelsminister Ann Linde (S) utanför det ursprungliga protokollet som då kunde påbörja den långa och mödosamma diplomatiska vägen tilllbaka. Lindes “under bordet”-diplomati öppnade för en normalisering av relationerna 2021 efter att Wallström avgått.

Relaterat: Jerusalem – Business as usual

Det är ingen hemlighet att Urban Ahlin internt UD ansetts vara det socialdemokratiskt kontrollerade bidragsindustriella komplexets och maktkorruptionens samt det delvis antisemitiskt präglade Palmecentrets huvudmotståndare. Det är ett av skälen till varför han aldrig kom att bli utrikesminister.

Generalkonsul sedan 2021 är Julius Liljeström. Liljeströms gudfar är den tidigare socialdemokratiske EU-ministern Hans Dahlgren.

Extramaterial för prenumeranter

Den mailväxling mellan Ann Måwe och generalkonsulatet som vittnar, trots sekretessmarkeringarna, om vilken brådska som delar av verksamheten avvecklades under samt professor emeritus Gerald M. Steinberg vid Bar Ilan University utredning av bland annat sekretariatets verksamhet.